Jag var pigg, var

Jag tyckte ljuset var annorlunda och benen lättare. Och jag gick till och med på teater på en måndag fast jag var ensam vuxen hemma. Jag tänkte att jag kanske nu kunde klippa bort fjolårets vissna växter och plantera ut årets vissnande påskliljor. Jag var nästan pigg. Men så idag, hur trött som helst. Som att jag har sprungit ett maratonlopp under det här påsklovet och nu gått i mål. Och så ligger det snö på marken och jag är ledsen. Min mamma sa aldrig något om att jag gjort fint här hemna. Jag hade städar i tre dagar med feber och alvedon i kroppen. Men det kunde ju inte hon veta. Jag vet mycket om hennes olika krämpor nu. Hon vet inget om mina. Men jag får skylla mig själv för jag sa ju inget. Och jag har trivts i mitt nya hem. Alltså ingen ser kanske skillnad, men jag känner den. Lättare att andas. Fast inte idag då. För jag är så trött.