Jag kom av mig med allt igår och låg i sängen hela dagen alternativt i soffan. Jag kräktes hela förmiddagen och sedan fanns det inte kvar någon kraft någonstans i kroppen. Benen bar mig inte och inget kunde jag äta. Jo jag stoppade i mig små fruktbitar under dagen och lyckades till slut äta lite gröt. Men man kan nog säga att jag har sovit i ett dygn minus kanske 3-4 timmar. Det är märkligt att bara sova och höra familjens röster på avstånd, man vill vara med men det går liksom inte.
Pappan och barnen åkte iväg på ett sådant där lekland för det har de velat göra i sommar, men vi har skjutit upp det men igår öppnade sig himlen och regnet rasade ner så det passade bra. Jag låg i soffan med katten på magen och såg på OS handboll bland annat. När barnen kom hem frågade sonen varför jag tittade på boxning. Det kunde jag inte svara på.
Men när man mår så dåligt så tror jag att jag aldrig kommer att bli bra igen. Tänk om jag alltid kommer att må så här. Tänk om jag aldrig kommer att orka prata med barnen eller äta mat? Och så tänkte jag också : Tänk om jag aldrig orkar plocka blåbär igen? Är jag fixerad eller...
Jag har pratat med barnen redan idag och jag har ätit havregrynsgröt i morse. Jag känner hopp om livet igen och hopp om att orka plocka blåbär igen.
1 kommentar:
jag tror nog du kan plocka blåbär igen :)
Jag har också blivit lite blåbärsplockarbesatt då jag upptäckte att här på Tomtebo finns det en massa blåbär i skogen! (tips!)
Skicka en kommentar