Krupp

I natt fick nioåringen krupp och svårt att andas. Det slog till så där plötsligt från att hon bara låtit lite tät i näsan på dagen till att mitt i natten börja hosta alldeles torrt och få svårt att andas. Hon fick ett anfall när hon var 6-år gammal, men då var det värre och min man fick åka in med henne. Den här gången klarade hon det med öppet fönster och lugna ord från sin pappa.

Nu sitter hon och läser och mår bra, men hon är lite hes. Inte en förkylning på hela sommaren har vi haft och så fort skolan börjar smyger de sig på.

Den där gången hon åkte in mitt i natten kommer jag så väl ihåg för hon var så dålig och så hade vi varit in med henne sent en fredagkväll bara någon vecka innan med en misstänkt urinvägsinfektion. Hon har fått många sådana under sina första år, det började när hon var två och har hållit på sedan dess, men de sista åren har det varit mycket bättre.

Men den där fredagskvällen på akuten så var jag där med henne och jag minns så väl vad hon hade på sig. Hon hade sina gröna mjukisbyxor, en lila manchesterjacka och röda, höga vinterskor i filt som var köpta på Myrornas. Hon var så gullig i de där kläderna. När min man någon vecka senare åkte dit med henne med den där hemska kruppen mitt i natten sitter jag hemma och väntar och är riktigt orolig. Men till slut så kommer de in genom dörren och vad tror ni hon har på sig? Jo de gröna byxorna, manchesterjackan och de där röda filtskorna. De kläderna är förevigt förknippade med sena besök på akuten. Det blev hennes Powerdräkt, men den klarade hon allt