Det var ju

inte precis så här jag skulle bo när jag blev stor. Jag skulle ha ett gammalt hus med vackra fönster, trägolv, fina dörrar och så skulle det vara en massa små vrår.

Men nu har vi tittat på det här huset och till och med lagt ett bud och det är väl en anledning till att jag sovit som en kratta i veckan. Jätte rädd är jag. För förändringar är jag livrädd. Förutom att få fler barn, det har jag velat ha hela tiden, men allt annat är jag rädd för. Nästan. Det ligger i ett område på andra sidan skogen så det är en bit, men ändå inte långt. Men jag får en sån separationsångest och dyrt är det.

Men nu har vi lagt ett litet bud och så får vi se. Min man är förresten lika rädd har jag insett nu. Det är en väldigt fin lekpark mittemot och trädgården har en liten skogsdel som vi gillar.

En dag

så förstod jag hur det var, att mitt liv består av väldigt mycket fotboll. Och jag som inte ens gillade sporten. Nu känner jag att det är helt okej med så mycket fotboll. Så länge dom tycker att det är så kul.

Majken

Ester

Mina ungar

När jag tänker på mina barn och liksom räknar upp dom i huvudet så går det så fort. Men så få tänker jag då. Men så ser jag dom så här och då är det inte ens alla och jag tänker oj så många.

Och en till sak tänker jag: Är det ute tandborsten är. Vi har tappat bort så många tandborstar, särskilt Majken och Esters. Och jag ser ju att Ester har en i munnen. Bus-Ester.

Lust att shoppa

Just nu vill jag bara shoppa.

Från Afroart, till exempel korgar
Från Knulp, skor, nästan vilka som helst bara dom är fina.
En byrå, från Ikea kanske.
En klänning från Gudrun Sjödén.
Kläder till barnen från olika ställen.

Men istället fick vi vända på spargrisen och köpa lite mat på Konsum. Tur att barnbidraget kommer på måndag. Ekonomin strålar inte precis när min man är föräldraledig, men han har det ju väldigt bra och Majken och Ester också. All stress har runnit av honom. Nu är det bara jag som är stressad. Jag gillar honom extra mycket när han är föräldraledig har jag märkt.

Så då får jag väl shoppa nån annan gång istället.

Inte alltid glada

Inte ens Majken och Ester är glada jämt. Ibland bara måste man vara sur. Fast jag är det för ofta. Och jag påverkas alldeles för mycket av allt som händer omkring mig. Skulle vilja sova gott även när det stormar. Konstig lördag kväll har vi. Jag, min man, min dotter och Majken och Ester hemma, alla andra på vift. Och en ska sova borta. I morgon blir det badhuset. Idag skulle min man plocka lingon och fick ihop 2 deciliter. Tur att Konsum finns.

Trött

Är arg och tycker synd om mig. En dålig kombination. Tröttheten är jobbig idag och jag ser så blek och konstig ut. Men igår hade jag det så bra och var på restaurang med jobbet, men jag har sovit så lite i veckan så då blev jag jag i det här tillståndet idag.

Måste bli en bättre dag i morgon. Och nu lovar och svär jag på att sova ordentligt kommande vecka. Jag bara måste för att orka med 6 barn, jobb, hem och den där motionen. Motion har jag inte fått sen jag började jobba, men idag gick jag en och en halvtimme med vagnen.

Tillsammans

Dom har kul tillsammans ofta, men så ibland (läs varje dag) så biter dom varandra. Men dom förlåter och tycker om varandra lika mycket ändå.

Ester

Hon pratar inte nästan nått. Nu vid ett och ett halvt ska dom ju säga endel egentligen, men hon har valt att gå den tysta vägen ett litet tag till. Eller så värst tyst är hon inte, det är bara det att hon säger samma sak hela tiden i olika tonfall. Men fattar gör hon. Igår sa min man åt henne att lägga skon i skolådan och det gjorde hon galant. Och hon älskar böcker. Bläddra, läsa, peka och hämta nya.

Majken

Hon är en redig flicka. Igår så tog hon storasysters tallrik från golvet i vardagsrummet och gick med den till köket. När hon kom till köket öppnade hon diskmaskinen och satte in den och sedan stängde hon luckan och tryckte på. Ska den här utvecklingen fortsätta så kommer jag och min man ha väldigt lite att göra om några år.

Bilar, älgar, mackar

Jag kör ju så mycket bil nu. Har kört så lite när jag har varit hemma. Men nu varje dag till jobbet. Två mil dit, två mil hit och alltid på eftermiddagen är det varmt i bilen och jag tänker bara på hur jätte trött jag är. Men jag har ju P1 och då blir jag gladare men inte glad. För jag vill inte åka bil och så när jag jobbade kväll för första gången i tisdags så springer en älg över vägen i mörkret. Det har aldrig hänt i mitt 38-åriga liv. En älg. Jag blev skakis.

Och så måste jag tanka. Och det avskyr jag. Konstiga mackar med konstiga människor. Eller det mest jobbiga är alla som parkerar på mackar på konstiga ställen som till exempel precis utanför dörren. Jätte konstigt tycker jag, Hur blev mackar ett sånt konstigt ställe. Och så måste jag göra pinsamma saker som att ringa min man och fråga vad det ska vara för bensin i bilen. Och häromveckan var det en man som himlade med ögonen när jag sa att han hade ställt sig konstigt så jag inte fick plats. Ungefär så sa jag. Och då himlade han och instruerade mig hur jag skulle ställa mig för att kunna tanka. Och så klart hade han rätt. Så klart kunde jag tanka fast han stod jätte konstigt. För på mackar har jag aldrig rätt. Jag är en sån som parkerar på parkeringsplatser på mackar i fall jag inte ska tanka. Det gör ju ingen annan. Jag bara skäms ihjäl om jag skulle få för mig att ställa mig utanför dörren. Fast det skulle kanske vara ganska härligt. Bara en gång skulle man kanske prova. Min jätte stora bil utanför dörren för jag vill köpa en läkerol.

Varför inte?

Jo för att jag är en liten fegis som aldrig skulle våga ta så stor plats på en mack. Och nästa vecka måste jag säkert tanka igen.

Ette och ampa

Jag tänker hela tiden att jag ska svara på kommentarerna här och så blir det inte av. Fy vad dålig jag är på det, jag som blir så glad över dom.

Nu när jag är tillbaka på jobbet, vilket innebär tillbaka i det sociala livet, så kommer såna där tankar tillbaka om att jag måste vara snäll och inte säga fel och klumpiga saker. Och inte vara så där tvärtemot som jag kan vara. Usch och så får jag lite ångest och tänker gud så svårt det är att vara människa. Men så tänker jag att jag måste vara snäll mot mig själv också och acceptera. Kanske till och med acceptera hon som måste tänka tvärtemot.

När jag kom hem idag så var Majken och Ester fulla av yoghurt, både i magen och på munnen och så fick jag en fin puss av Majken när jag frågade om hon skulle cykla och hämta Signe på skolan. Nu har dom blivit så himla bra på att gå så dom nästan springer. Och Majken hämtar saker när vi ber henne. Och hon säger Ette (Ester) Öäta (Äta) Öäta (Läsa). Ester säger ju nästan bara mamma och pappa, men så i morse så sa hon faktiskt ampa (lampa).

Mera läsning

Jag har läst ännu fler böcker nu. Mops av Eva Lindström och den var så rolig. Jag skrattade när jag läste för barnen och dom med. Det var mycket om frisyrer i den boken på ett kul sätt. Och sen läste vi en jätte fin bok av Astrid Lindgren Inga rövare finns i skogen med bilder av den bästa Ilon Wikland. Den var jätte kul att läsa högt och en himla rolig och tuff Mimmi var med i boken. Hon var inte så särskilt rädd av sig. Inte som jag precis.

Och nu ska jag fortsätta läsa en annan bok alldeles för mig själv. Fyra sover, en tittar på någon Tv kanal som jag säkert inte gillar (gud vad jag har blivit slapp med TV:n, måste skärpa mig) en är borta och sjunger och en ska komma hem från innebandyträningen. Det är ju alldeles mörkt ute och jag gillar inte när dom är ute själva i mörkret. Funkar lampan på cykeln förresten?

Har lite tid men en ledig dag och det är ju alltid något

Jag bara hinner inte blogga, hinner inte. Men idag var min man tvungen att åka bort och jag fick en dag med dom fina flickorna som sprider så mycket glädje i vår familj. Kan inte tänka oss vår familj utan dom. I och för sig skulle vi ha en massa tid till att kanske städa, men jag skulle ju inte städa ändå så det spelar ingen roll.

Tack för att jag fick den här dagen. Min jobbchock behövde avbrytas lite. Imorgon kommer det att kännas okej att jobba igen.

Och jag vill skriva mer här, ska på något sätt hitta tid, i alla fall ibland. Men jag har lånat böcker, säkert 80 stycken och jag läser flera samtidigt, helt maniskt. Jag hade glömt hur fint det är med böcker. Vad dom ger mycket. Och min favorit just nu är Leni - ett sockerhjärta (tror jag den heter) av Emma Adbåge. Inget av mina barn är just i den bokåldern men snart är ju småflickorna där. Den var fin och rolig så både jag och min man skrattade.