En vecka som blev så där

En bråkig vecka. Och det gillar jag inte. Alla har varit arga på allt möjligt. Till och med Ernst som så sällan är arg. Just nu önskar jag att vi skulle åka bort tillsammans ett tag. Långt från alla aktiviteter och allt annat. Inga tider att passa på ett tag. Det skulle vara skönt.

Och vad trött man är på morgonen. Jag somnar om och drömmer fast jag blivit väckt. Vill inte gå upp. Och ändå har jag varit hemma med Majken och Ester en dag den här veckan för Esters mage har krånglat. Och i morgon tänker jag inte åka till jobbet utan gå på ett sagomöte i stan. Inte sätta mig i bilen. Jag ska njuta. Av vardagsmotion som jag just nu inte får. Eller tar, kanske mer sant. Fast min man ska jobba hela dagen och halva natten. Och det är ridning och innebandy och lite allt möjligt. Måste komma på nått så det blir bra ändå. Laga lätt middag som alla gillar.

Och vi började på en ny bok ikväll av Maria Parr hon som skrev superbra Våffelhjärtat. Och den här började bara så bra. Orden satt så rätt i munnen och var så fina. Den heter Tonje ...någonting. Ska ta reda på exakt. Just nu ligger den hos Ernst och Signe och väntar på nästa högläsningsstund.

Böcker

Hon älskar böcker och Ester till och med ännu mer.

Syskon

Största brorsan och en av dom minsta syrrorna. Kejsaren kallar han henne. Kul ibland tycker hon, fast ibland blir hon sur på hans ret och säger ifrån på skarpen.

Ella

som nått slags Halloweentroll. Måste titta flera gånger. Är det verkligen hon?

Hur mycket ska man jobba egentligen?

Jag jobbar mindre nu. 27 timmar i snitt. 30 timmar en vecka och nästa mindre för då är jag ledig på onsdagar. Men alltså jag känner. Jo jag känner att jag vill jobba ännu mindre. Att jag aldrig vet vad vi ska äta när jag kommer hem. Och jag kånkar bäbisar ut ur bil, in i bil, ut ur bil, in i bil. För dom vill inte gå om dom inte vill gå. Alltså inte på beställning. Min man jobbar 75% nu och är ledig på måndagar. Men efter jul så får han jobba mer. Vi tjänar lite olika i den här familjen. Typ så tjänar jag mindre än hälften av det min man tjänar. Det är inte jätte lätt att leva jämställt då. Fast även om det hade varit tvärtom så vill jag jobba ännu mindre. Jag vill må bra på jobbet och hemma och på vägen där emellan.

Och hela tiden vad ska vi äta? Fast under alla åren med barn så tycker jag att jag blivit så bra på att improvisera. Som idag när Ella ville gå ut med mig och Majken och Ester. Jo fast dom måste äta först. Jag tittade i kylskåpet. Det såg som tomt ut fast det inte alls var det. Så kom jag på: Skinksås med potatis och broccoli. Man blir så bra på det där. Ja grönsakssoppa, ja pasta med tomatsås, ja rårakor. Men jag skulle tycka att det var lite skönt med lite framförhållning också. Fast imorgon Jordärtskockgratäng (och hur stavas det?).

Fast det kanske inte barnen gillar? Förresten

Vad jag blir nervös av

Folk som slänger saker utan att tänka gör mig orolig och nervös. Min man är sån. Usch, hur ska jag våga flytta och låta honom packa utan att jag bevakar varenda rörelse han gör. Rätt som det är så slänger han något gammalt skåp som jag älskar eller någon gammal tröja som jag också älskar.

Sortering pågår

Förra helgen så sorterade jag som en galning. Strumpor, stickade vantar, yllesockor. Och jag kastade flera udda. Usch vad jobbigt det var. Att slänga alltså. Och nu hittade jag en fin vante i tvättkorgen som jag vet att jag slängde kompisen till. Och ändå var jag så noggrann och tyckte att jag tänkte på alla ställen där det kunde finnas en gammal strumpa eller vante på. Men det är bara materiella ting. Som inte får bli något annat än materiella ting.

Majken

Om hon får välja: Gummistövlar, basker, pippitröja och nattlinne.

Sörja

Sista sommaren i den här trädgården. Sörja lite.

En massa kläder

Nu är det vinter. Overall, vinterskor, väpnarluva, tjocksockar, vintermössa, tjocktröja. Majken och Ester hinner lessna flera gånger om. Just det och så vantarna. Himla vantar som är så tråkiga att ha på. Fast, har dom ju upptäckt, är det ju superläskigt att bli iskall om händerna.

Tänk nyss sommar och en av dom första glassarna.

Gått i ide

Känns som jag gått i ide eller nått. Varför skriver jag inget? Idag är en till dag bland flyttkartonger, barn, bäbisar och grönsaker. Så ser mitt liv ut just nu. Vi har börjat beställa grönsaker, kravodlade och dom levereras varje fredag. När dom kommer ser det så vackert ut. Sen börjar jag bläddra i kokböckerna efter något att laga. Den här gången hade jag beställt jordärtskockor som jag aldrig ätit. Imorgon ska jag göra en gratäng av dom och städa och bära två bäbisar som tycker famnen är bäst.

Hjälp! Kaos! Hjälp!

Hela huset är uppochner. Gör saker som vi borde gjort för hundra år sedan. Rensa ut en massa konstiga saker. Vad är det med mig och kläder till exempel ? Minns när jag ser dom och vill inte rensa ut. Men en del måste bort. Vi målar lilla toan i källaren också och golven där nere i tvättstugan, toan och hallen. Kanske helt onödigt, men det känns som att vi måste piffa upp något. Jag jobbar, lagar mat, tar hand om Majken och Ester i en salig blandning. Ryggen värker och huvudet. Jag är stressad. Hjälp!! Och stolt för att jag vågar förändra fast jag inte ens vet om det är smart. Men jag måste.

Husköp och språket

Och vi har köpt hus, en gata upp. Jag har sovit dåligt sedan dess. Drömt konstiga drömmar. Och nu måste piffa lite här hemma. Herre gud vårat fina, skamfilade hem. Man vet inte var man ska börja och så har vi ingen tid heller. För vi har Majken och Ester som är som så apungar och klättrar överallt och vill äta pepparkakor eller något annat som är högt upp. Eller så vill dom sitta i famnen eller amma. Jag tror dom aldrig varit så intensiva som nu. Men så roliga också. Förstår så mycket. Säger Hallå (Ester), hoo hoo (ugglan) (Ester), sssss (regnet)(Ester), voff (Majken och Ester), mau (Majken och Ester), blää(grodan)(Ester), bejbi (bäbis)(Majken), äta (läsa) (Majken), äta (äta) (Majken).

Bland annat. Eller ungefär det.

Och

Det har inte blivit bra mellan mig och mina föräldrar. Igår ringde pappa, det gör han aldrig. Han pratade, det gör han heller aldrig. Och allt är bekant och som det alltid har vanligt. Jag ringde och pratade med min brors fru för min bror kan jag inte prata om sånt här med. För han tar alltid mina föräldrars parti, alltid. Men min brors fru hon ser saker som jag alltid har sett. Hon med. Och det handlar väl för mig att acceptera att dom är som dom är. Men också att jag måste säga ifrån klart och tydligt när jag känner mig kränkt. Utan att förlora ansiktet.

Höstlov

Vi har höstlov nu. Jag hade min första lovdag igår och då for vi och tovade. Under protester från vissa i familjen. Men väl där så var det kul. Vi köpte lite ull och lite nålar och så tovade Ernst och Signe sedan hela kvällen. Och så tänkte jag att nu får det banne mig bli mer tovning och mindre dator. Alltså symboliskt. Vi får väl se om jag lyckas med det.