OS igen

Och så var det ju OS som totalt slukat mig de sista veckorna och det är jag inte stolt över.

Det var ju de där sporterna som jag älskar och nu vet jag vilka det är , tror jag. Det är absolut bordtennis med Jörgen Persson för då grät jag nästan. Jag älskar när de säger åldrar som 42 eller 39 på idrottsmän/kvinnor på toppnivå. Hoppet är inte ute och man är bara någonstans mitt i livet. Sedan har jag blivit förtjust i handboll med de svenska damerna. Vilken hård och jobbig sport, men rolig. Sedan är det förstås kul med friidrott men simning är väl egentligen inte så jätte kul. Jag förstår aldrig vem som är på vilken bana och det går ju för fort.

Sedan undrade jag över alla tjejer från Sverige som var med i OS och hade en inbyggd fläta i luggen. Hur kom det sig egentligen? Jag träffade också en annan mamma på Konsum där jag bor som också hade en sån. Jag försökte själv, för jag ville hänga med lite, men det gick inte. Och en dag när jag satt och slötittade på OS intervjuar de en handbollstjej med en sån där fläta i håret och då frågar plötsligt reportern om flätan. Det visar sig att det är en tjej i handbollslaget som flätar allas hår så där. Visst var det onödig, men lite spännande fakta?

Så det jag kommer att minnas från OS är de inbyggda flätorna och Susanna Kallurs fall.