Nu har vi möblerat om i köket och det blev bättre än tidigare, som det alltid blir när man möblerat om ett tag tills man tröttnar och tyckte att det var bättre innan. Det enda vi behöver göra nu är att flytta på ett skåp som sitter fast på väggen och flytta tavlor och få lite fler hål i väggen och sådana saker. Bagateller.
Vardag igen som jag alltid börjar med att vara ensam hemma några timmar innan min arbetsvecka börjar och jag njuter lite även om jag inte hinner nästan någonting. Det är mer det här med att vara ensam hemma, lite frihet, som är lite skönt.
Och så önskar jag att jag var en sån som tänkte först och pratade sedan och inte tvärtom.Då behöver man inte sitta på helgen och fundera över vad man sagt under veckan och om det var bra eller dåligt. Jag har alltid beundrat de lugna och balanserade människorna, till vilka inte jag hör.
Jag var med två barn på badhuset igår, istället för med fyra som är det vanliga antalet barn när vi gör någonting. Jag var frusen och satt och tittade när de badade, mina två barn som jag hade med mig. Det var storasyster och lillebror med en åldersskillnad på 2 år och 11 månader. Det slog mig att det är så här de flesta har det, de behöver inte sitta och räkna sina barn eller leta efter de för att de försvunnit ur bild. Och så tänkte jag, lite elakt, att då kan det väl aldrig bli jobbigt och det vet jag ju att det inte är sant. För allt kan vara jobbigt och slitsamt, men det bara slog mig hur enkelt det var igår.
Men det är ju inte jag, helt enkelt, jag måste krångla till livet för att det ska bli bra på något vis. Jag var bara tvungen att ha min stora barnaskara och så hade jag en sådan enorm tur att jag också fick den.
2 kommentarer:
Jag tror att man precis vänjer sej vid det barnantal man har och att det är skillnaden som är grejjen i hur det känns. Ett barn mindre än normalt är ju hur lugnt som helst.
Jag tycker att sonens kompis föräldrar verkar uppleva sitt enda barn ungefär lika jobbigt som vi tycker att våra tre är.
barn ja det känns som semester att bara ha halva eller som nu alla åker till skolan jag och klimpen hemma..fast han är i värsta ta-sig-över-allt-åldern-och-ramlar- konstant-
Så visst är det skönt ,känns lite lyxigt..
det där med att prata först och tänka sen.. hm det hade varit enklare om man inte reagerade med ett humör som antingen är vitt eller svart så är jag med-- att hålla sig till den jämna gråskalan ..är svårt---
Skicka en kommentar