Akuten

Första besöket på akuten för mina bäbisar blev det igår. Lilla M var sig inte lik, varken under natten eller morgonen. Hon åt kortare stunder än hon brukar och andades snabbt, för snabbt tyckte min man och så är hon ju snuvig och snorig fortfarande. Hon kunde inte heller komma till ro under hela förmiddagen. Jag kände hur jag fick lite panik, dom är fortfarande så små och ömtåliga. Väl på sjukhuset lugnade hon ner sig, även om hon fortfarande andades för fort. Ganska snabbt fick vi komma in i ett rum och där satt jag och flickorna och väntade. Vi var där mer än två timmar och ändå blev jag inte otålig. Jag fick en sån där känsla av att jag inte ville åka hem utan bli kvar där med alla läkare, sjuksköterskor och apparater som gjorde mig trygg. Men vi blev hemskickade ändå för lungorna lät bra och andningen hade lugnat ner sig.

Men nu på morgonen tycker vi att hon andas lite för fort igen, men nu får vi försöka vara lugna och tro på att hon är stark. Syrran skötte sig exemplariskt under hela besöket och låg och jäste på en säng i rummet.