Man kan faktiskt säga att det går bättre och bättre. Fast egentligen har det ju gått bra från början, men sedan när mjölkstockningarna anföll och jag fick sår av bäbisarnas intensiva ätande så blev det lite mörkt och tungt. Men vi är på väg tillbaka, så känns det. Syskonen kan vara i samma rum när jag ammar utan att jag får panik. När det gjorde som mest ont så kunde dom inte vara i närheten för tänk om dom skulle stöta till oss och det skulle göra ännu mer ont. Och alla höga ljud av röster, fioler, TV, dator och cello skar i mig.
Nu sover dom efter att både dom och jag fått i oss frukost och sedan ska det bli vägning på vårdcentralen och jag ska försöka gå dit. Om det går så blir det längsta promenaden som vi tre gjort tillsammans.
Påsklovet är slut nu och det gick bra fast jag tyckte att det kom lite väl hastigt efter att vi kommit hem från BB. Men min man och barnen har roat sig nästan hela vecka med saker som barnen gillar och jag har som längst gått runt här i kvarteren. Jag är van att vara den som är med överallt men det har jag verkligen fått släppa under graviditeten och nu när bäbisarna är så små. Vi har inte ens en bil som alla får plats i och vagnen går inte att få in i den så just nu går det inte att åka iväg allihopa.
Sedan tror jag att vi bestämt oss för två fina namn nu. Ett som börjar på M och ett som börjar på E. Tror jag, som sagt.
3 kommentarer:
Så skönt att det går bättre för dig. Så spännande,nu får man fundera på vilka namn det kan vara...M och E.... hmm
Kram
Susanne
Låter både jobbigt och väldigt mysigt att ha två små nya liv att ta hand om!
Grattis till era vackra små flickor! Mjölkstockning är inte att leka med, hoppas du slipper det nu framöver. Snusa och njut så mycket du bara kan av dina sötnosar! Kram!
Skicka en kommentar