onsdag 22 april 2009

Upp och ner i bäbisland

Bara att inse att jag är en sån där människa som är upp och ner hela tiden. Glad ena stunden, ledsen den andra. Och alldeles mycket mer så nu sedan mina flickor har kommit. Dom är så fantastiska och jag vill nästan gråta för att dom är så fina och i nästa stund undrar jag hur jag ska räcka till när båda skriker på kvällen, storsyskon ska läggas och min man måste göra ärenden. Oj så mycket ärenden man måste göra hela tiden. Jag är inte ironisk, hur hinner vi sånt här när båda jobbar? Det behövs jackor, cyklar, ny bil, papper som ska postas, cykellås, storebrormatcher som ska kollas på, celloträningar, fiolträningar, mat som ska handlas och lite till.

Men idag vaknade jag glad och har fortsatt vara det. Flickorna har ätit en rejäl frukost och har somnat om. Jag har burit M i sjal en stund och då somnade hon snabbt. Hon gillar famnen bäst. Ligga bredvid syrran på natten gillar hon också, men på dagen då är det famn som gäller oftast. När hon ätit sin frukost nummer två så tittade hon på mig och gav mig leendet. Det där leendet som jag sett skymta fram lite nu och då, men nu var det på riktigt. E gav mig det där redan andra veckan hemma men jag väntar på att få se det igen snart. För första gången så såg jag inte vem som var vem och det hände i natt när jag skulle amma och ögonen var helt grusiga av trötthet. Men det är stor skillnad på dom, men nu förstår jag dom som tycker att dom är så lika.

Inga kommentarer: