hur det var när jag gravid med hur det är nu så är jag så pigg. Om man jämför med någon annan människa så är jag väl inte alls pigg. Men det enda tillstånd jag minns förutom detta är dom 9 månaderna när jag var gravid med M och E. Källartrappan i vårat hus är inte många trappsteg, den orkade jag nästan inte med under graviditeten för jag blev så andfådd. Nu känns det som att jag kan småspringa upp och ner utan problem. Och så var det där med bensvagheten. Under förmiddagarna orkade jag inte stå på benen långa stunder. Jag fick sitta på hallgolvet när barnen skulle gå till skolan. Laga mat tyckte jag var pest och pina. Kaffe var äckligt, oliver var äckligt, tacokrydda var äckligt, chips var äckligt, ostkrokar var äckligt och mycket mer, till och med frukt var ganska äckligt. Mycket av det som var äckligt var ju inte särskilt nödvändigt, men ändå. Bara den där känslan av äckel var lite jobbig att bära på.
Så om man jämför så är jag så pigg och älskar att vara ute och gå och laga mat går ganska bra. Jag är så stark ibland nu. Så himla stark inombords, ibland. Och nu har jag gjort det, väntat tvillingar två gånger och det var nog nätt och jämnt vad min kropp klarade av. Men resultatet har ju båda gångerna varit något helt fantastiskt.
Och nu är det också helt fantastiskt när största storebror sitter på kvällarna med en bäbis i famnen och håller i fötterna på den och gosar med dom och sätter dom mot sina egna kinder för att dom är så lena och fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar