Nedstämdhet

Om jag inte sover bra, tillräckligt eller helt enkelt på rätt sätt så kommer nedstämdheten. Inom mig pågår då någon slags kamp om att se något ljus i tillvaron eller inte se. Så där håller det på. Den här veckan har  jag två kvällar somnat med flickorna när jag nattat dom. Vilket inneburit en nattsömn på många timmar. Två kvällar har jag somnat försent, men så igår gick jag och la mig i hygglig tid för att vara fredag, men det var efter en natt med mycket sömn så jag somnade inte. Men vakande i alla fulla fall klockan sju. Utvilad just då, men ändå inte alls. Så börjar det skava i mig, livet. Jag tänker negativa tankar. Jag tänker att hur ska jag orka. Så höll det på. Hopplösheten. Men så tog jag en tur med min stora flicka ner på stan och köpte lite presenter till två blivande femåringar. Det blev bättre, det blev ljusare. Och våren är ju verkligen här så visst finns det anledning att glädjas. Träna måste jag också för att må bättre. Sen är vi lite sjuka här hemma i familjen. Olika personer, olika dagar. Illamående, huvudvärk, ont i kroppen. Men annars är det verkligen bra. Jag har faktiskt också möblerat lite om och fått lite mer ordning.