Alla dom där gångerna

Ni vet när någon säger något som man inte riktigt förstår. Oftast om en själv. Som en grej på mitt senaste utvecklingssamtal. Efteråt undrade jag så klart vad hon menade egentligen. För mig  blir det ofta så. Det där lilla extra modet som krävs i de lägena saknas. Idag var det lite så på jobbet. Handlade inte så mycket mig, men påverkar indirekt mycket. Inte heller idag frågade jag.  Så har jag hade gråt i halsen idag. Så där trasigt har det mesta känts. 

Den där pappan som dog och som jag aldrig kom nära. Idag saknade jag honom så och hela hans släkt. Alla mina fastrar. Där tre fina har dött ifrån oss. 10 syskon var dom och så få kvar. Tre systrar och tre bröder finns inte mer. När jag tänker på det, verkligen tar in det så får jag lite svårt att andas. Den där gemensamma historien. När så människor försvinner så försvinner ju den med.