När jag sprang

Jag sprang ikväll igen. Nu har jag sprungit i söndags och idag. På väg hem kom en ambulans körande med blåljusen på och sirenerna lät. Jag fick den där paniken och måste genast ringa hen. Dom mådde bra, den skulle inte hem till oss. Min man säger att jag lider av generaliserat ångestsyndrom. En av grejerna, som han precis läst om, var att när man hör en ambulans så tror man något hänt sin familj. Fanns förstås fler kännetecken. Men på något vis är det lite bra för mig att förstå att det är inte så här för alla. Det kanske inte ens är det normala. Även om normalt måste vara ett ganska vitt begrepp.