Det fulaste ord jag vet, nästan i alla fall

Jag skrev ordet glor i mitt förra inlägg, det fulaste ordet jag vet, nästan i alla fall. Jag blev retad för att jag glodde när jag var liten för jag är en sån där som fastnar med blicken och stirrar på folk.

Men nu har jag gjort ordet glo till mitt eget och då är det inte så fult eller hemskt längre.
Jag kan tillochmed säga att att jag är en sån som glor och det är jag stolt över och det är nästan sant.

Och anledningen till varför jag står i köksfönstret och glor är för att jag måste kolla vad barnen gör och var de är. För tänk om de skulle försvinna? En annan av mina rädslor.