Plötsligt, ungefär 19.30 så städade alla barnen och jag tillsammans hela halva huset. Jag nästan grät för det var så lortigt, stökigt och bökigt här hemma och ingen gjorde något annat än att dra fram nya saker. Plötsligt hade 9-åringen hittat en låda med diabilder, gud vet vart, i källaren och burit upp den. Sakletaren, E blev också eld och lågor över att se detta fynd. Jag kände hur paniken kom över denna nya grej att sprida ut, för det är så vi gör här hemma, vi sprider ut överallt allting och så plockar vi inte upp.
Äldsta sonen hörde paniken i min röst och då fick han igång hela gänget att städa. I morse sa E, 6- åringen att det kändes annorlunda här hemma när det var städat. Och då är det så att det är bara vi, barnen och jag, som betraktar hemmet som städat just nu, vi har inte så höga krav. Fortfarande låg det högar lite här och där, men känslan av nystädat finns här.
2 kommentarer:
Jag kan också få panik när det bara dras fram mer och mer...och det är så svårt att orka med alla prylar, både att se dem och att få bort dem...
Jag vet så förtvivlat väl vad du menar. Bra initiativ av storgrabben.
Kram till dig!
Rana
Skicka en kommentar