onsdag 18 juni 2008

Stark men svag

Jag är stark nu och svag. Vi har lämnat dagis och dagisfröknarna med tårfyllda ögon och rena hulkanden i bilen på väg därifrån. Min dotter S frågade om det var glädjetårar eller ledsentårar och det var svårt att svara på. Både och, tror jag.

Vi har sommarlov nu äntligen tror jag man brukar säga, men känslan av äntligen vill inte infinna sig. Men den kommer väl? Visst gör den? Känslan av äntligen sommarlov.

Jag har haft semester i tre dagar nu och faktiskt haft de yngsta på dagis bara för att jag ville avsluta dagistiden på ett värdigt sätt med några lugna dagar där för barnen och med ett fint fika idag för fröknar och barn. Jag trodde att jag skulle hinna i röja i huset under de här dagarna men det har jag inte alls hunnit. Jag menar 5 timmar själv hemma i tre dagar förutom fyra katter och en 10-årig son, visst borde man hinna mycket?

Men jag har inte hunnit nästan någonting, ingenting som märks i alla fall. Jag har lämnat skräp på återvinningen 2 gånger, handlat blommor till blomlådorna ute på gatan, handlat mjölk, smör och annat flera gånger, bakat till avslutningsfikat, köpt presenter, tvättat och dammsugit några gånger. Men jag hade ju tänkt rensa ut och minimera här hemma. Problemet är att jag aldrig hinner till det momentet.

1 kommentar:

Anonym sa...

ler ang hinna städa-- man hinner aldrig bli minemalist jag försöker alltid vips så har det fyllts upp igen... underligt :)