Har just förstått att sonen skäms över vårt stökiga hus. Jag fick ont i hjärtat, vill inte det. Vill att han ska vara stolt över oss. Jag började dammsuga, menpåsen var full och halsen värker. Ska jga inte kunna bli frisk från alla förkylningar så jag kan bli full av energi och få det glänsande här hemma?? Nä jag vet inte hur man gör ens i friskt tillstånd, det är dagens sanning.
Hallen är för liten, vi har ingen städskrubb, tapeten har katterna rivit sönder, laminon också förresten, tvillingarnas rum är för trångt, alla instrument växer sig större i vardagsrummet, guitarhero tränger sig igenom märg och ben, konstiga saker ligger överallt och hör inte hemma någonstans, hela källaren borde saneras och tömmas och fyllas igen av cement. Vad ska vi med den till, nästan ingen vill vara där förutom när det är en massa barn här och de vänder upp och ner på hela källaren. Och tvättstugan, vilket sorgebarn. Och jag vilken hopplös husägare.
1 kommentar:
men.. jag förstår hans känsla och din. Det är inte lätt. Försök att bunkra honom med energi och att allt duger. Och jag skickar en massa positiv kraft till dig att orka, inte ta tag i det och städa, utan orka le i allt. Man_behöver_ inte...ja du vet. *kramar om*
Skicka en kommentar