mellan mig och min dotter (ungefär ordagrant) Men var har du varit? Du sa aldrig vart du gick. Jo ja sa: Hej då nu går jag till Stella. Jasså det hörde inte jag. Och du ringde inte och kollade om jag var där, säger min dotter då. Nä, svarade jag. Bra mamma, bra. Och så pussade hon mig mitt på munnen i pur glädje.
Jag ska helt enkelt släppa taget lite, om jag ska tro min dotter. Slappna av och tro att hon klarar sig.
1 kommentar:
Hej!
Vad det var roligt att se lite bilder som du visade i tidigare inlägg! Jag tycker om dina ord och tankar och att få se bilder på dig och dina åh-så-fina barn gör det ännu mer levande. Jag tycker att ni är en så häftig familj! Jag tycker verkligen det.
Du skrev om kruppen tidigare och jag tror inte alls att du behöver vara orolig för förkylningsastma. Min mellantjej hade det vid två års ålder och lillkillen hade det nu innan jul, knappt två år gammal. Som jag har förstått det är det vanligast på just mindre barn. Men, gud vad otäckt det är! Med lillkillen nu trodde jag faktiskt att han skulle dö och vi ringde ambulans och han bara hostade och kippade efter luft och det var så hemskt. Men redan när vi stod ute och väntade på ambulansen i den kalla luften blev det ju bättre!
Ta hand om dig och de dina! Kram!
Skicka en kommentar