Jag hade faktiskt tänkt att åka till jobbet idag, men hann glömma det. Herre gud hur ska jag minnas det när jag börjar jobba? Då håller det ju inte att glömma bort. Ringa och säga, oj idag glömde jag visst. Men att tro att jag ska hinna något annat just nu mer än att ta hand om barn är helt orealistiskt. Det måste jag inse. Och ikväll ska jag på middag med jobbet. Det får jag ju bara inte glömma. Och farmor kommer och hon kanske kan ta Ernst på fotboll och min man ska skjutsa Ella till stallet och Majken och Ester får följa med på middag ett litet tag och sedan kan min man hämta dom på hemvägen från stallet.
Man tror när man säger att jag kan komma och, åh vad kul att just den kvällen då händer inget annat. Såna kvällar finns inte. Jag kommer att behöva säga nej 99% och ja 1%. Kom ihåg det nu.
Och igår jobbade min man först på dagen och sedan från fem till tolv. Klockan 11 dukade jag av middagen. Och ungefär halv tolv la sig 12-åringen. Då grävde jag fram några kvarglömda chips och tittade på läskigt program och hade svårt att somna.
Snart åker vi på semester och just nu så känns det bara jobbigt. Hur ska jag orka. Packning, bil och annat. En sommarstuga hade känts skönare just nu än gröna lund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar