Skulle kunna skriva en arglista och den skulle bli lång. Jag är arg på andra och på mig själv just nu. På alla som inte förstår och på alla som inte finns. Nära. Och jag är arg på att jag äter för onyttigt fast man riskerar att få cancer då. Jag som älskar mat och faktiskt att laga den, oftast. Jag borde väl inte behöva dom där onyttigheterna däremellan. Och för att undvika cancer ännu lite mer ska man motionera en timme per dag. Det gör jag inte. Går ibland en timme. Joggar ibland, men för sällan.
Och så tänkte jag när jag var ute och gick idag att jag aldrig blir vuxen. För jag tror att när jag var liten och tänkte på att vara vuxen då skulle allt bli så bra och då skulle man aldrig behöva känna sig ensam och utanför och hopplös och misslyckad. Men det är ju inte så. Och dom där såren och skavankerna man hade då har man än fast kanske lite mindre och kanske lite färre. Eller i alla fall på ett lite annat sätt.
Idag har jag varit tvungen att ringa och ringa och aldrig kom jag till rätt person. Tur att man är hemma och inte på jobbet en sån här dag. Och häromdagen skulle jag ringa försäkringskassan för jag hade glatt kryssat ja istället för nej på lappen och missat att fylla i på andra ställen. Då fick jag inte ens hamna i telefonkö för det var så många som ringde samtidigt, sedan 16.30 hamnade jag i kö, 38 minuters väntetid. Det var tur att jag inte jobbade den dagen heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar