Stockholm

Vi började resan på Naturhistoriska riksmuséet. En hel dag var vi där. Ester blev jätte rädd för apmänniskorna som stod i glasmontrar och även för en isbjörn, men inte Majken. Hon bara skrattade åt allt. Barnen tyckte om att vara där. Vi har varit där en gång för flera år sedan. Vi avslutade med film på Cosmonova, nu med 3D glasögon. Jag tyckte att det räckte med hur det var innan, utan glasögonen. Jätte stora havsmonster kom emot oss och ändå höll jag på att somna. Allt är inte riktigt lika kul som när man var barn. Då hade jag älskat den där filmen. Men nu med två bäbisar, dagen efter en bilresa med 6 barn genom hela Sverige så var jag lite trött.

Dagen efter var det Gröna lund, där vi aldrig varit förut. Kusinerna anslöt och dom och äldsta dottern åkte allt och då menar jag allt. Även den där mystiska karusellen, Insane tillsammans med min man och dom köade i 45 minuter och åket tog 45 sekunder. Och den var inte rolig, tyckte han. Som ett astronauttest. Äldsta sonen är ingen karusellmänniska och började besöket med Nyckelpigorna. Han gillade Slänggungorna och Bläckfisken men åkte inga av dom läskiga. Jo Vilda musen och den åkte jag också och gillade inte alls. Tänkte bara på att den där bilen skulle lossna och flyga iväg. Åttaåringarna åkte allt dom fick åka, men Signe var ledsen över att hon inte fick åka allt som storkusinerna och storasyster fick åka. Så fast hon hade det så kul så var hon lite ledsen. Och en gång så tappade vi bort henne och då blev jag skräckslagen. Jag och folksamlingar, ingen bra kombination. Fast jag blivit lugnare nu när barnen blivit lite äldre så blev jag så rädd. Men så såg jag henne på ett litet torg. Ensam.

När vi gick mot bilen så blev äldsta sonen åksjuk. Vit i ansiktet och illamående. Fast han mest åkt snälla saker. Gröna lund. Jobbigt, jobbigt och roligt, roligt.