inte skriva något nu, men bara några ord kanske. Juni är vackert och barnen vill inte sova. Bara leka och plantera. Mina åttaåringar vill jobba i trädgården. Och det är roligt för det gör ju inte jag och min man så ofta alls.
Sen har jag varit lite ledsen och igårkväll grät jag av trötthet och för att det inte blir som man tänkt sig så särskilt ofta. Och för att min dotter tyckte att jag var så arg. Och för att det är så mycket att göra. Och för att jag inte hinner springa. Och för att Majken och Ester har börjat sova så lite och är så trötta och skriker sig igenom alla middagar och timmarna före och timmarna efter.
Vi vill ha sommarlov nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar