Snart hemma

Bara drygt en timme kvar nu. Jag brukar sova dåligt när inte hela familjen är samlad, men nu har jag sovit helt okej. Då orkar jag ta hand om två treåringar på tåg och buss i 7 timmar. Fast på tåget målade dom ett helt fönster med vaxkritor utan att jag eller Signe såg nått. Vi har hunnit träffa en fin vän och min bror och hans äldsta barn. Pappa grät när vi åkte, som att han trodde det var sista gången vi sågs. Jag tänker på Astrid Lindgren och hennes systrar som började alla samtal med döden, döden. Jag kanske också måste göra det för att bearbeta.