Sen ska vi göra något jobbigt på jobbet. Vi ska lämna in en intresseanmälan om var vi vill jobba i framtiden. För vi får ett nytt bibliotek här där jag bor snart och då vill dom som bestämmer att vi ska få möjlighet att kanske jobba med något annat. Men jag vet inte vad jag vill alls. Hemskt svårt. Eller jag vet vad jag vill jobba med om jag jobbar på bibliotek, men jag vet inte var det finns ett sånt jobb. Och börja pendla kan jag ju inte göra igen. Alla andra verkar veta vad dom vill. Varför är jag så här? Det undrar jag. Kanske har jag hamnat i fel bransch. Jag är ju inte riktigt samma person som jag var när jag började utbilda mig för mer än 15 år sedan. Den där blyga, rädda och lite skräckslagna människan har delvis dragit sig tillbaka och någon annan har klivit fram. Men det är klart att vissa drag finns kvar. Fortfarande att stå inför en massa vuxna att prata undviker jag verkligen helst. Då börjar benen skaka. Otroligt läskigt.
3 kommentarer:
Hej! Det kanske spelar mindre roll VAR inom stan om personalgrupperna ändå bryts upp, viktigast ATT du får arbeta med barn/grupper eller? jag ju tycker att det låter som ditt "kall"!? Men det otäcka är kanske att man aldrig vet hur det blir, med vilka.. . ?
Så fint med nya tapeter! KRAM / E
Jag ju tycker... Skyller på solkatterna! E
Tack för dina ord. Jag försöker samla på mig lite ord. Du har helt rätt det du skriver och att det läskiga är att man inte vet vilka man kommer att jobba med. Imorgon måste jag skicka in den där läskiga intresseanmälan.
Kram Maria
Skicka en kommentar