Övervåningen klar

Nu är det tapetserat och målat där uppe. I maj ska dom måla i vardagsrummet och slipa golvet. Och jag ska måla pärlsponten i trappen. Jag gillar ju att måla, men allt sånt känns egentligen övermäktigt. Den här veckan kändes inte så lång. Precis lagom vad jag orkade. Vi har hamnat i funderingar om sommaren. Vi har långa ledigheter både jag och min man, men i juli jobbar först jag två veckor och sen han två veckor. Så vi är lediga tillsammans i delar av juni och i augusti. I juni är det konfirmation och en stor fotbollscup och i augusti har vår äldsta fått sommarjobb. Vi hade planer på Astrid Lindgrens värld, Kolmården och Mårbacka. Nu blev det svårt. När kan vi göra det? Jag vet lyxproblem. Vi har varandra, tak över huvudet och det finns sjöar och hav att bada i här och det brukar räcka långt. Men efter förra sommaren var både jag och min man slitna. För lite semester tillsammans och en son med sena vanor. Så den här sommaren har vi som mål att åtminstone inte vara tröttare efter sommaren än före. Vi funderar vidare. 

I natt ville flickorna sova i sitt nya rum. Jag hade tänkt att dom skulle fortsätta sova hos oss länge. Jag känner mig så lugn och trygg när dom ligger nära mig på nätterna. Jag hör deras andetag och känner värmen. Så naturligt att ha sina småbarn nära för mig. Men nu blev det inte som jag hade tänkt mig. Majken sov i sitt nya rum hela natten, men Ester kunde inte sova så hon hamnade bredvid mig. Jag får förbereda mig på nya tider nu. Alla dessa förändringar. Det är att vara människa att följa med förändringarna, att acceptera dom. Jag är inte där än.