Vaka

Två nätter i rad har ett barn varit hos kompisar. Klockan ett ena kvällen och igår till två. Jag oroar och somnar inte fast min man sitter uppe och väntar. Sen får jag gå upp först på morgonen för min man har ju somnat ännu senare än jag. Men nu är det påskafton och det är bara att bita ihop. Men nog önskar jag att jag vore annorlunda. Ibland, en kort stund, natten mot torsdagen, tänker jag att jag inte kommer att orka. Att oroa mig så här tar kål på mig. Men så blir det en ny dag och det går, allt går. Men kanske att vi borde åka bort något lov så vi är tillsammans och kan sova när vi vill. Men dom senaste helgerna har å andra sidan varit rätt lugna. Sonen har mest varit hemma, eller haft någon kompis hemma. Men inte vet jag om jag är så bra på att gå att lägga mig då heller. 

Nu ska vi ta oss an den här dagen. Påskäggen och påskmaten. Men jag tänker på det år Majken och Ester föddes. I slutet på mars kom dom. Det gjorde ont när dom åt för jag hade fått sår. Jag satt i en egen liten soffa i vardagsrummet för ingen kunde sitta bredvid mig för det gjorde så ont. Det blev påsk och vi åt tacos. Och det är helt okej. Påsken förknippar jag inte med någon särskild mat egentligen. Och så fick vi en bukett av Ranunklar och hag hade aldrig sett såna blommor förut. En sån bukett vill jag ha här hemma.