måndag 9 februari 2015

Vilsen

Denna natt var så dålig. Jag var klarvaken när jag skulle sova. Jag hade slumrat när jag la flickorna. Det skulle jag förstås inte ha gjort. Men jag känner att det är något nytt i mitt liv. Känslan av att vara klarvaken mitt i natten. Sen blen morgonen bara skit. Ester ville inte ta på sig. Sen fel fröken som tog emot på dagis och dom skulle vara ute direkt på morgonen. Hela undervåningen kaotisk. Så känner jag mig arg på minst tre i familjen på olika sätt. Mest känner jag mig förtvivlad över mitt inre. Det vill inte vara med alla dagar. Idag vill det inte alls. Helst bara vara hemma.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är så snäll och vill så väl, var lika snäll mot dig själv också. Hälsar Ulrika

LMR sa...

Jag lider med dig, Maria!
Vet inte alls om det här är relevant för dig, men jag har under det sista året fört dagbok (via en app på telefonen) över min hormoncykel. För trots av medicinering med stämningshöjande i perioder har jag från och till mått så himla dåligt. I flera år. Nu verkar det som att jag har lämnat "det kvinnliga" bakom mig och jag hoppas att känslolivet kommer bli mer stabilt.

Det verkar finnas forskning som pekar på att vi kvinnor har det riktigt besvärligt långt innan klimakteriet. En väninna har tipsat om Mia Lundin http://mialundin.se/. Men som sagt, det här kanske inte är relevant för dig.
Kramar Lena

Maria sa...

Hej
Det är intressant. Min man tycker, åtminstone tidigare, märkt något slags mönster. Men nu är allt huller om buller i min kropp så nu vet jag inget. Kram

Maria sa...

Hej
Tack snälla.