Akuten

Det är klart att veckan när man är ensam med fyra barn så blir en dålig och måste till akuten. Den äldste fick jag köra dit vid 23-tiden och sen fick vi åka från den "lilla" akuten till den "stora" för en kirurg behövde titta på honom. Hemma var min 14-åring som fick lägga sig i vårat sovrum med de små. Och han var orolig för storebror och kunde inte sova. Sådan mor sådan son. Ja det drog ut på tiden som det ju alltid gör fastän det kändes som lite folk på akuten. Först kom en annan läkare och undersökte honom och sedan kom då kirurgen halv två på natten. Vi fick ett bra besked. Det man måste utesluta gick att utesluta så vi fick åka hem och var hemma ungefär två. Detta blev då fjärde natten med för lite sömn och idag kunde jag inte gå till jobbet. Tröttheten och allergin, som jobbar på alldeles oerhört,  gjorde att jag fick ta en hemmadag. Samvetet tillät mig nästan inte till det, men när jag väl ringde chefen så var hon så förstående. 

Sonen skämtade och sa att nu var det måndag igen då. Förra måndagen var det förtvivlan över sista nationella provet i svenska som blev en tråkig erfarenhet för honom och den här måndagen kryddade vi med besök på akuten. Men då kände ju jag att misslyckas i skolan är liksom ingenting om man jämför. Alltså friska barn är rätt så mycket att vara tacksam över.