Egentligen rätt bra

Jag sorterar och ju längre jag hunnit desto lugnare blir jag. En bättre mamma blir jag. Men så är jag småförkyld och så där luddig i huvudet som man blir då. Det är det enda. Tänk att det här sorterandet skulle få mig att må bättre. 

Pippisvansen

Hon vill ha Pippifläta eller Pippitofs och långt hår. Men hennes hår växer inte så fort. Fast nu tror jag det är på gång.

Dramatisk

Jag är så dramatisk som person. Blir arg på mig själv för hur jag är. Som det där med att jag tvivlar lite grann varje gång äldsta sonen är ute på natten att han ska komma hem igen. Han kom hem igår också, klockan tre. Fatta tre. I sjuan och åttan var han alltid hemma förutom när han var i skolan eller tränade, men nu är det annorlunda kan jag säga. Han är social och det är bra fast det här hemmalivet är också viktigt. Det gäller att hitta balans. 

Igår såg han Dennis Lyxéns band och var mycket nöjd. Spelningen var försenad och började inte ett som det var sagt. Ett brukar vara tiden vi tycker att han senast ska vara hemma. Men det funkar ju inte att ha en regel och alltid hålla fast vi den. Då vore vi ju väldigt oflexibla, men som sagt nerverna är på helspänn. Jag ber lite till Gud också för säkerhetsskull. Så nu vet ni ännu lite mer hur jag är. Jag har mina svarta hål som bara öppnar sig och jag trillar i lite väl ofta.

Resultatet av förrådsstädningen del 2

Men förrådet blev fint och lite renare. Att jag inte tog en före-bild. Ni skulle ha sett. 

Resultatet av förrådsstädningen

Ett tvättberg. Jag hittade lite småsmutsiga kläder och ska dom ges bort vill jag att dom ska vara så rena som dom kan vara. Så behövde lite vinterkläder tvättas. Ja så här blev det. Ett nytt rum att städa. Det är som Sisyfos stenar det här hemmet.

Går inte och lägger mig

Son på vift och då vill jag inte sova. Så läskigt med barn på vift i natten. Vill ha honom hemma efter 11. Han är 16 säger min man då. Han är på konsert. 

Jag har varit sur, arg och ocharmig idag. För lite sömn och för mycket ansvar. Jag har bråkat för mycket på småflickorna idag. Dumma mig. Men mitt i allt har jag sorterat förrådet och det behövdes verkligen.

Först och sen

Det här är jag. Först har jag ingen energi, sen har jag ingen energi och sen ingen och sen gör jag köttbullar och svänger ihop en äppelkaka. Kanske vore det bra med lite jämn energi över tiden och inte dessa toppar och dalar. Den här lilla förkylningen jag bär på gör att energin är mindre än vanligt och så går vi inte och lägger oss. Plötsligt sitter jag halv elva och förhör storingen på växter. Gud vilken gullig läxa. 16-år och kan plötsligt rabbla ungefär 50 växter, gräs, träd och annat. Fast han tycker ju att det är trist förstås. Det tyckte jag också i hans ålder. Herregud fanns det något tristare än en Kartlav? Men har jag blivit så stor att det blivit kul.

Jag tackade idag nej till en grej jag tackat ja till och sånt är jobbigt, men ibland nödvändigt. Men igår mysfikade jag med två jag tycker mycket om och småflickorna var med. Det var viktigt, men man hinner och orkar inte allt. Idag orkade jag inte med en till kvällsgrej. Vi var på vårat museum som har kvällsöppet en kväll i veckan. Det är ju helt fantastiskt. Gå dit en onsdagskväll om ni vill göra något riktigt mysigt.

Man vet

Man vet att man måste sova för att orka, för att vara trevlig och ändå så gör man inte det. Varför lär man sig inte?

Jag har haft en fin dag och en jobbig, men ändå fin helg. Om en begravning av en pappa, den enda pappan jag någonsin kommer att ha, kan kallas fin. Snarare vemodig och definitiv. Fast samtidigt så var hans barndomsby klädd i dom vackraste höstfärgerna. Jag har varit mer ledsen igen efteråt. Min pappa borta. För alltid.

Nä nu går jag iallafall och lägger mig för nu börjar jag grina igen. En sak med den här hösten förutom dödsfall och begravningar är att den här inbitna kaffeälskaren lärt sig att dricka grönt te. Flera koppar om dagen. Jag har också köpt ett par otroligt fina, prickiga stretchjeans som två barn gillat och ett ogillat. 

Godnatt.

När jag tittar på barnen

Jag var på dagisfest ikväll. Jag tittade på när mina flickor gungade och Majken ropade titta mamma. Jag känner att jag vill vara med dom hela tiden. Jag känner mig halv utan dom. Att titta när dom gungar eller som idag halvsova när dom bygger lego gör mig lugn. Idag var jag hemma utan dom på förmiddagen fast dom brukar vara lediga med mig egentligen. Vi ska bort i helgen igen och måste åka redan på dagen på fredag och jag behövde göra saker hemma. Men jag blir som handlingsförlamad utan dom. Dom stora barnen går i skolan och det är jag van vid det, men att inte vara med småflickorna har jag inte vant mig vid och dom är redan fyra år. 

Sitter och gråter och tittar på ett program om Anna Lindh. Min man säger att hennes yngsta barn var nio år när hon dog och det äldre bara något år äldre. Jag blir så ledsen att hon dog. 

En fin sak idag är att jag tappade min plånbok på parkeringen utanför dagis och en man kontaktade mig på Facebook för han hade hittat den. När han kontaktade mig hade jag fortfarande inte ens märkt att den var borta. Jag liksom slapp den oron. 

Kreativa och tokiga barn

Kaos idag. Majken arg och tokig. Har bitit Ester och ritat på bron och rivit Esters legobygge. Ibland ska man har mer ork än andra dagar. Det hade jag inte. Förlåt mina fina sötnosar.

Jag är nog lite sjuk och det är nog lite synd om mig

Ja så känns det. Jag har ingen ork och har lite ont i magen och i ögonen och nyser. Förkyld kallas det nog. Jag har blivit bortskämd dom sista åren med att inte bli så värst förkyld. Det är jag ju inte nu heller, men trött. Jag vill ligga i sängen och läsa en bok. Jag har gjort 30 mackor till Ernst fotbollslag. Jag har känt mig smådeppig idag med och jag börjar tänka att det här följer något slags mönster. Var jag är i min cykel, men nu när jag inser det som 41 åring så är det inte längre någon ordning på den så då kan jag liksom ändå inte riktigt förstå om det beror på det. Det är väl kanske bara som det är. 

 Solen lyser och det är sommarvarmt i september, men helst vill jag bara vara inne idag.

Trött

Somnade på soffan igårkväll tidigt. Orkade tillslut till sängen där jag somnade som en stock och oroade mig inte ens för ungen som inte var hemma. Det brukar jag fast min man sitter uppe och väntar. Men inte igår för jag ville bara sova. Jag vaknade 7.40 och är fortfarande trött. Som att all brist på sömn nu har satt sig i min kropp och vägrar släppa taget. Sen har jag lite ögoninflammation så ögonen har svidit hela dagen. 

Jag var på musikskolan med E och S halva dagen, sen åkte vi på en second hand affär och hitta en så gullig blus till Ester. Majken köpte en reflexväst med Bamse på och den hade visselpipa. Sen kom jag hem och kände en oro i kroppen. Det var länge sedan jag kände den. Men då började jag kratta och oron smög sin väg. Det blev en liten hög. Jag har gått på högvarv ett tag, så en dag på musikskolan på en stol, med en bok gjorde att jag helt tappade allt. Då kom oron. Så länge man går på hinner man inte tänka så många tankar. Det är viktigt att stanna upp ibland. 

Hej disken

En vanlig dag fast en ledig dag

Vi har haft en sån fin dag. Både igår och idag. Mina lediga dagar. Jag jobbar onsdag till fredag så nu är ledigheten över för den här veckan. Jag började ju städa i helgen och har fortsatt nu när vi är lediga. Kastat alla uttorkade tuschpennor och sorterat pussel. Grävt i lådor som inte blivit grävda i på länge. Som en liten iller gör jag små insatser lite här och där. Bara ett mycket tränat öga kan se att jag städat. Igår fastade igen och då bakade jag bröd och bullar och lagade lax till middag. Bengt säger att jag gör mer när jag fastar, men det vet jag inte riktigt om det stämmer. 

Idag har vi varit på utflykt i skogen. Hur mysigt som helst. Fast vi hamnade när vi gick på stigar där det mest var myrmark. Det var så blött så vi tillslut fick vända. Flickorna blev lite rädda så spännande blev det. Smygaren, Skrållan, går också med när vi går på utflykt. Helst går hon en bit bakom eller framför fast här på bilden bär Ester henne. Skrållan vill helst gå själv, men hon är så himla snäll så hon accepterar det mesta. Högst upp slalombacken fikade vi vaniljbullar. Och fick en känsla av det är det här som är livet.

Nostalgisk

Kunde inte sova i natt. Eller jo efter ett tag. Jag tänkte på olika saker, jobbiga saker. Jag tänkte på att jag tjuvade pengar ur pappas plånbok. Förlåt pappa. Han hade en skinnjacka och jag minns hur den luktade när jag tog upp plånboken och tjuvade pengar till godis. Någongång frågade han mig, men jag blånekade. Annars har jag aldrig tjuvat, inte ens snattat en godis. Men tydligen var det okej att ta ur pappas plånbok.

Sen fortsatte jag städa och hittade den här bilden. Barnen med sina kusiner i deras kvarter där dom bor. Det var under den här resan som vi avslutade på Carl Larsson gården som vi bestämde att vi ville ha fler barn. Nu vill vi tydligen inte ha fler. Nu vill vi tydligen annat. Nu har vi tydligen blivit gamla. Men tänk att dom var så här gulliga. Ella syns inte, men ändå är det ett helt underbart kort.