Först och sen

Det här är jag. Först har jag ingen energi, sen har jag ingen energi och sen ingen och sen gör jag köttbullar och svänger ihop en äppelkaka. Kanske vore det bra med lite jämn energi över tiden och inte dessa toppar och dalar. Den här lilla förkylningen jag bär på gör att energin är mindre än vanligt och så går vi inte och lägger oss. Plötsligt sitter jag halv elva och förhör storingen på växter. Gud vilken gullig läxa. 16-år och kan plötsligt rabbla ungefär 50 växter, gräs, träd och annat. Fast han tycker ju att det är trist förstås. Det tyckte jag också i hans ålder. Herregud fanns det något tristare än en Kartlav? Men har jag blivit så stor att det blivit kul.

Jag tackade idag nej till en grej jag tackat ja till och sånt är jobbigt, men ibland nödvändigt. Men igår mysfikade jag med två jag tycker mycket om och småflickorna var med. Det var viktigt, men man hinner och orkar inte allt. Idag orkade jag inte med en till kvällsgrej. Vi var på vårat museum som har kvällsöppet en kväll i veckan. Det är ju helt fantastiskt. Gå dit en onsdagskväll om ni vill göra något riktigt mysigt.