Jag älskar dig

sa lillebror till Ester när han skulle gå och lägga sig igår och gav henne en rejäl puss och Majken la han till eftersom hon redan hade gått och lagt sig. Dom första 2 -3 veckorna kunde han inte skilja på dom och ville inte hålla i dom. Så blev han sjuk och var hemma flera dagar i sträck då började han så sakteliga närma sig dom. Han tyckte att det var kul när jag pratade nonsens med dom som gullepluttskrutt och sånt. Och nu några månader senare sitter han i soffan och håller i dom, bär på dom och busar med dom.

Och nu säger han jag älskar dig och det känns som han menar vartenda ord.

Blivit med hörnsoffa

Vi har blivit med hörnsoffa. Den är jätte stor och kanske inte supersnygg men så praktisk. Speciellt när man ammar och blir så varm så är det så skönt med lite utrymme. Vi tittade på hörnsoffor här i stan och dom var dyra, men vi tänkte ändå slå till. Men så drabbades vi av att det är så mycket pengar och det slutade med en från Ikea. Två klädslar har vi köpt så den här soffan skas vi ha i många år. Majken invigde den genom att kräkas lite på tyget innan vi ens hunnit sätta det på kudden. Det var lite befriande för annars går man ju bara och väntar på första fläcken och blir ledsen när den kommer. Nu får dom ligga på ett täcke i soffan för att förhindra mer kräk. Men det blir andra fläckar. Jag kan i nuläget tänka mig jord, gräs, blod ja allt sånt där som finns gott om på sommaren.

En stor dag

Jag har aldrig drömt om att åka ut i rymden, men jag drömde om att få en stor familj. Kanske borde det ha varit tvärtom, men det var det inte. Och det jag drömde om har jag fått och min förste son råkade visst födas samma dag som månlandningen, fast 28 år senare. Det visste jag inte.

Vi firar sonen idag, inte månlandnigen. Så klart. Han önskade fotbollssaker som shorts, tejp till benskydden, fotbollsskor och lite annat. Han fick inte riktigt allt, men jag tror han blev nöjd. Eller hoppas att han blev nöjd. Att önska sig saker börjar bli svårt för honom och det tenderar att bli sånt som han redan har och vi opponerar oss och han blir ledsen.

Sedan förmörkas den här dagen lite av att jag har börjat oroa mig för den där himla influensan. Mina bäbisar och mina barn hur ska det gå. Och när rädslan griper tag i mig vill den inte riktigt släppa. Och förnuft och logik vill inte hjälpa mig om det nu finns något sådant i det här fallet.

Äta, äta, äta

Jag var helt slut igår av värmen och av att ha varit ensam här hemma under fotbollscupen där min man och son var från torsdag till söndag. Det blev lite mycket att klara av här hemma. Bäbisarna äter precis hela kvällarna just nu och jag känner att dom måste det nu när det är så varmt men det tar på. Vid elvatiden igårkväll kunde jag äta några mackor för då blev dom lugna.

Och vi måste skicka in namnen på bäbisarna. Tre månader har man på sig och tre månader har gått imorgon. Jag har en några namn jag vill ge dom, men dom får ju gärna passa ihop lite.

Majken och Ester, men vad mer?

Idag får vi bestämma oss. Alla våra barn har tre namn så vi har inte precis gjort det lätt för oss om man säger så.

Intensiva dagar

Det har varit, ja jag vet inte riktigt uttrycka mig, intensiva dagar. Min man och son är på fotbollscup i Piteå sedan torsdag vid lunch och jag och resterande gänget på 6 personer inklusive mig är hemma, 9 om man räknar katterna. VI har gjort en galen sak som att åka till stranden med buss som inte precis går utanför huset utan en bra bit bort och tagit med oss två grannbarn. Grannbarnen är ganska stora, 10 och 13 år så dom behöver inte så mycket passning med det behöver mina bäbisar och mina större tvillingar som i och för sig kan simma men inte går att lämna utan uppsikt i vattnet. När vi väl var framme kände jag mig enormt stark att jag kommit en bit på väg, men väl där började bäbisarna låta och ville upp ur vagnen och äta. Solen stekte så jag ville helst att dom skulle ligga kvar, men dom sa bestämt nej. Så jag matade dom om vartannat i en ungefär en timme och svepte in dom i lakan ute i solen. Tillslut somnade dom och en annan granne som också kom till stranden kollade bäbisarna och så fick jag doppa mig själv också, så skönt.

Vi kom hem till slut. Även gårdagen gick bra förutom kvällen då ingen kunde sova i vårat otroligt varma hus. Nästyngsta dottern hade sån huvudvärk och kände att hon ville kräkas och mina annars så lugna bäbisar var påverkade av värmen dom med för dom ville äta och sitta famnen hela kvällen. Det är en trött kvinna som sitter här idag, riktigt trött. Ikväll kommer mannen och sonen hem. Puh.

Om igår och idag

Igår åkte vi till havet och frös. Men det var vackert. Jag gillar att göra utflykter. Dom behöver inte vara långa. Barnen badade och vi kokade soppa på stormköket. Allt blir godare när man inte gör det hemma.

Vi är uppe tidigare idag. Att sova till halvtio och till nio är inte min grej längre så därför är jag glad att jag gick upp först idag och drack kaffe alldeles själv.

God mat, fika, brännboll och sovgrisar

Vi hade en sån fin midsommar hos våra vänner. Vi åt god mat och bäbisarna fikade ofta, dom ville ju så klart också fira, men annars var dom väldigt lugna - för första gången på kvällsäventyr. Vi spelade lite brännboll och sjuåringspojken tyckte det var det roligaste han gjort.

Och jag har tydligen blivit en kvällsmänniska precis som bäbisarna. Så klockan 12 satt vi i soffan här hemma jag och bäbisarna och funderade över om det kanske var dags att gå och lägga oss. Det var det. Vi sov sedan till halvtio i morse. Dom åt en gång där på morgonkvisten men annars så sov dom.

Jag har inte sömnbrist, mina bäbisar sover helt enkelt otroligt bra och jag kan bara hoppas att det fortsätter ett tag till.

E som i...

Jag har aldrig gjort ett katastrofsnitt förut. Alla mina barn har halkat ut mer eller mindre lätt den "vanliga" vägen. Men E som i Ester, måste bara skriva det vackra namnet, kom ut med fina händer ovanpå fina huvudet genom ett snitt, ett katastrofsnitt. Jag har varit på samtal i veckan om det men jag känner ingen ångest när jag tänker på det bara tacksamhet. Men jag märker att jag så lätt börjar gråta när jag tittar på henne. Är det p.g.a. av hennes väg till oss? Det undrar jag.

Gammal sill - varje år

På midsommarafton så plockar vi ut stickor, dammsuger, tömmer kattlådan, diskar, kastar gamla sillburkar. Men ikväll ska vi besöka vänner, faktsikt för första gången på kvällen sedan bäbisarna kom. Ska bli så skönt att komma bort en liten stund.

Jag frågar mig varför vi inte kan lyckas äta upp dom där sillburkarna innan dom blir gamla. Varje år samma sak. Känns som att man faktiskt borde. Inte slänga mat. Så i sommar äter vi sill ofta.

Igår så låg en bäbis och tittade på sin pappa som bakade tårtbotten, en låg i min famn, i sitt eget rum låg äldsta sonen och hade magknip, framför TV:n satt två stycken, ute på balkongen satt en och ritade med sin kompis. Jag stod där i hallen och drabbades av någon slags förvirring, hur många är dom? Är alla mina? Snabbt släppte förvirringen och jag räknade, summerade och antalet stämde plus kompis varken mer eller mindre. Tacksam över att dom är mina fast allra mest sina egna.

Idag

Tack för uppmuntran. Efterregn kommer solsken, nästan i alla fall. Sonen blev helgullig plötsligt fast luktar fortfarande hårvax och skriver SMS. Det får vi leva med. Det här är inte Bullerbyn. Ni vet när äventyret finns på andra sidan staketet.

Dom nästyngsta går i friidrottsskola och tycker att det är kul fast det regnat varje dag hittils. Äldsta sonen sover i tält och nästäldsta har haft en konstig sjuka i ett par dagar med feber, huvudvärk och ont i ögonen, men nu mår hon bättre.

Och jag har några fröpåsar som borde öppnas och användas, men tiden räcker inte till. Bäbisarna har varit vakna mycket mera nu. Dom är glada och ljuvliga.

Frustrerad

Har ingen inspiration just nu därav tystnaden. Fast jag har två fantastiska bäbisar och fyra barn till som också är det så känner jag mig frustrerad.

Huset vi bor i funkar inte för vår stora familj. Äldsta sonen har varit lättretlig på sista tiden. Vi hinner inte plocka och städa. Kattungen har kissat i sängen och den känns som en "grej" för mycket. Skolavslutningen var helt underbar, men ändå blev jag helt slut efteråt. Barnen lägger sig försent och läser för lite böcker. Vi har haft besök nyligen av mina föräldrar och dom tycker om barnen men jag får kommentarer som jag helst vill slippa om mängden och stöket. Kärlek, kärlek kärlek vill jag ha och ingenting annat.

Frustrerad.

Och

så fyller dom ju tvåsiffrigt idag, 10 veckor.

Bara en sån sak.

Det måste firas.

Puts väck

Jag tänker så mycket tankar som vill skrivas ner, men så när jag har en stund för att skriva så är dom puts väck.

E är morgonpigg, i morse slog hon rekord. Klockan visade 4.18. KOnstigt nog var inte jag särskilt trött. Min man låg någon annanstans i huset så jag och hon klev upp och kokade kaffe. Klockan 5 gick vi och sa god morgon till min man. Bara för att visa hur himla pigga vi var. Men sedan, vid 5.30 så somnade vi om en stund. Utmattade.

M hon är som piggast på kvällen. Tittar med stora intensiva ögon, fäktar med armarna och pratar. Aou, aou, aou säger hon och ser otroligt näpen ut.

Vilka flickor. Ibland faller en tår vid tanken på dom. Att dom finns. Att dom kom till oss. Samtidigt.

Några korta

Fick till slut ett SMS: Jag spelar poker.

Nu är han hemma.

Det haglar och är riktigt kallt.

Igår vägdes dom små, M vägde 5290 och E 5220. Dom hänger ihop.

Återkommer med mer tankar en annan dag.

Du kan SMSA eller ringa (nästan som reklam)

Skitungen har inte ringt eller SMSAT från klassresan. Vaknade mitt i natten och tänkte men visst är han väl där. Konstig tanke. Var till och med tvungen att väcka min man och fråga om allt var bra med sonen. Inte för att han visste något mer än jag, men det kändes viktigt att fråga.

Hosta gör jag på natten så att jag nu har sömnbrist beror inte på bäbisarna, det är ett som är säkert.

Dom är så fina så jag saknar ord för det. Resten av familjen längtar efter sommarlov så att tjatkvällarna med barn som inte vill gå och lägga sig ska vara ett minne blott.