Har inte tid just nu

För jag sover skruttigt och gör en massa saker, nödvändiga en del av dom. Vår konfirmationspojke är hemma nu ett dygn och han har det så bra. Imorgon ska vi vara lediga och fira skolavslutningar. Lågstadiet är över för två och mellanstadiet för en.

Vuxen?

Hälften av familjen borta idag på olika grejs. Jag och två små och en tioåring hemma. Jag hade tänkt badhuset för oj vad dom små har längtat, men allt jag känner för just nu är mat, kaffe och tvätta. Jag tror jag gillar att tvätta, tänk att det tagit mig så många år att inse det då.

Majken hostar igen och blir så slut, vi behöver semester nu. Det kommer att hända en mycket spännande sak i sommar som jag inte talar om för någon. Med rädsla för att en person i min närhet ska kritisera mig så har jag gjort så många knäppa saker, då är man inte vuxen. Att vara vuxen är att våga stå för sina beslut, sitt liv och sin livsväg. Det måste jag träna mig på så himla mycket, men ändå så säger jag inget förrän det är ett faktum så vuxen har jag alltså  inte blivit än.

Sortering, den oändliga

Nu har vår äldste son åkt på konfirmationsläger i två veckor, fast lyckligtvis kommer han hem på skolavslutningen. Så skulle plötsligt min dotter sova hos en kompis, hon också, sen sorterade jag kläder och blev sentimental.

Ja jag sorterar och sorterar. Jag förstår ju att man alltid måste göra det, men det är så himla jobbigt under tiden.

Kära gode gud i höjden

detta har mina barn gjort i slöjden. En solstol med älgkrona av Joen och ett servettställ av Signe. Otroligt färgglada. Det där älghornet funderade jag och min man på riktigt länge och Joen bara suckade, men fattar ni inte man ska ju hänga saker på det. Ja det är klart, typ hörlurarna med Kent i.

Idag for vi iväg till dagis för Esters magsjuka gick över klockan 10 igår morse. Vi tror att hon har ätit något olämpligt ute igår. Vi ringde till dagis och sa att vi kommer, okej sa dom, men väl där så hade fröken glömt att upplysa om att det var 48 timmars regel vid magsjuka. Jag försökte verkligen säga att vi inte tror att det var magsjuka för hon åt fantastiskt mycket hela dagen igår utan att må det minsta illa. Men jag fick vända och gå till bilen igen. Jag skulle spela teater med min kollega och en grupp med barn skulle åka buss för att ta sig till teatern och min man har så mycket patienter just nu. Men jag fick åka och hämta upp honom och så fick han vara med flickorna när jag spelade teater och sen åkte vi och lämnade honom på jobbet igen. Jag vet inte när jag jobbade en hel dag sist. Hela majmånad har gått i sjukdomens tecken och det har aldrig hänt förut under alla 15 år jag haft barn och mitt i detta har min man bytt jobb.

Egentligen vet jag ju vad som är viktigast så jag ska inte gnälla, men idag blev jag lite frustrerad.

40 år

och det firade vi på restaurang. Första gången på fin restaurang sa Ernst och det stämmer nog. Jag tänker att vi är ju inte så många, men det ät klart notan blir ju rätt speciell med många, höga siffror. Nu har jag varit 40 i flera dagar, lite gammalt.

Lite kräks

Blev det på morgonen. Ester mår illa och har ont i magen. Jag som var övertygad om att vi skulle vara friska resten av terminen. Nu delar vi på dagen. Allergin bara fortsätter. Hur lång är pollensäsongen? Imorgon åker Joen på konfirmation i två veckor. Hur ska vi klara oss? Han lyssnar på Kent hela tiden och önskar sig alla deras skivor. Jag måste nypa mig i armen för att riktigt förstå hur stort barn jag har. Bra saker just nu är sorteringen och utrensningen som pågår, att sommarlovet snart är här, att jag fick träffa min kollega igår som är sjuk men ändå orkade komma på vår jobbmiddag, att jag sprang igår.

Idag

Tänker jag på att jag aldrig någonsin har keps och aldrig kommer att ha. Jag kom att tänka på det mitt i vår stora rensning. Den där loppisen blir ju aldrig av så vi får åka med allt utrensat till röda korset. Som sagt kepsar kan jag rensa ut, skor som inte är sköna, påslakan som är hårda eller fula (snobbigt av mig), gosedjur, kläder, kläder, kläder. Men som sagt så gillar jag inte kepsar och just nu önskar jag att jag visste exakt vad jag gillar och inte gillar för då då vore ju såna här rensningar busenkla. Semestern är nära. Barnen bara gör roliga saker skolskogen, tivoli, gå på stan, shoppa, åka till grannens stuga.

Solen skiner

Jag har jobbat en kort dag och kommit hem till ett hus fullt av barn. Imorgon ledig igen, en ganska lugn vecka när jag ska göra lite spännande saker.

Snart hemma

Bara drygt en timme kvar nu. Jag brukar sova dåligt när inte hela familjen är samlad, men nu har jag sovit helt okej. Då orkar jag ta hand om två treåringar på tåg och buss i 7 timmar. Fast på tåget målade dom ett helt fönster med vaxkritor utan att jag eller Signe såg nått. Vi har hunnit träffa en fin vän och min bror och hans äldsta barn. Pappa grät när vi åkte, som att han trodde det var sista gången vi sågs. Jag tänker på Astrid Lindgren och hennes systrar som började alla samtal med döden, döden. Jag kanske också måste göra det för att bearbeta.

Fram

kom vi ju redan igår. Majken och Ester levde om på tåget, jösses. Alla drack vin på tåget och verkade vilja ha lugn och ro. Det fick dom inte. Uppsala är kallt och min allergi verkar ha blommat ut. Jag har alla allergisymptom gånger 10. Näsan helt tät, ögonen röda och snoret rinner. Imorgon tänker jag i alla fall orka med Pelle Svanslös hus. Majken ville inte sova ikväll som alla andra kvällar, hon blir lite monsterlik. Tålamod Maria, tålamod.

På väg

Mot Uppsala. Jag och tre av mina flickor. Jag har haft sagofest på morgonen med 40 hundar (barn),förskolelärare och så några bibliotekarier. Vilken fest det blev. Jag är helt ärligt så nöjd. Sen skulle jag hem, packa bilen och bara skriva en grej och skicka iväg. Men det var inte så bara, allt försvann och det gick inte, snyft. Typiskt mig lite, fast nu ska jag se alla bra sidor jag har. Så blev det stress att hämta Signe och sen flickorna på dagis. Nu sitter vi här på bussen utan fika, snyft igen. Godis kunde vi köpa på busstationen. Så nu måste vi klara oss på det till klockan 18. Jag är absolut inte van att resa. Buss passar inte för treåringar, men tåget blir nog jätte bra.

40-årsdagen

firas i soffan med ett litet sjukt barn och ett friskt. Majken äter inte. Vi vet inte vad som felas. Jag blir orolig. Annars har jag fått kramar och en Ipad som jag inte ens önskat. Så jag kan blogga när vi är i mina föräldrars stuga i sommar, sa min man. Känner mig plötsligt rätt så ordentligt bortskämd. Jag tackar fast jag inte ens hunnit önska mig den. Jag kan ju lätt kolla recept när jag lagar mat och det är ju bra för lagar mat gör jag ju mest hela tiden. Fina vantar fick jag av farmor, tack!

Jag funderar över mitt liv hittils. Min ganska jobbiga barndom och mitt vuxenliv som gett mig mer än jag någonsin kunnat önska. Jag som var så blyg som barn kan nu lätt prata för 30 barn och till och med spela teater. Jag säger vad jag tycker ganska ofta,när jag vet vad jag tycker. Jag klär mig lite konstigt, enligt barnen. Jag är hypokondriker. Jag oroar mig ofta och lite för fort. Jag är jätte rädd för att något hemskt ska hända. Jag är rätt kreativ och hittar på saker och jag jobbar bra under lite press. Jag gillar kokböcker, bilderböcker och andra böcker. Jag tycker om kläder och fina hus. Älskar hus faktiskt och skåp. Kommer ihåg ansikten. Vi sågs på ett tåg mellan Gävle och Uppsala, kommer du inte ihåg? Men har däremot svårt att minnas händelser och resor. Är nog inte riktigt där, behöver öva mig på att vara i nuet. Jag har alltid önskat mig många barn. Jag måste ständigt fundera på hur jag ska leva. Har lite för lätt för att bli arg. Är känslig för stämningar och för saker som sägs och hur det sägs. Jag behöver ha männsikor runt omkring mig som jag kan prata med. Jag är känslig av för mycket ljud. Tänk att det fanns en tid när jag alltid lyssnade på musik. Före jag fick barn var det. Jag gråter lätt. Kan blir rörd över så himla mycket. Börjar acceptera den egenskapen mer med åren. Ja sen är jag väl så mycket mera, förstås.

Imorgon ska vi gå på restaurang, men nu vill jag bara att fina Majken ska bli frisk.

Blommar blommigt

Min helg har varit lugn, men annorlunda. En vuxen och två barn har varit på läger hela helgen. Vi andra har varit hemma. Majken har varit trött och igår kväll fick hon feber igen och min  allergi har varit så jobbig den här helgen. Men det har gått ändå. Min man hade konsert med sin kör efter det att lägret var över. Joen blev irriterad på honom, ska du aldrig vara hemma, sa han. Lite så kände jag också måste jag säga, men tyckte att det var lite skönt att det kom från barnen. Men snart, snart är det sommarlov och ledighet.

Just nu tänker jag på blommor. Vattnar mina blommor hela tiden. Kanske börjar åldern ta ut sin rätt. Eller det kanske inte passade, just det uttrycket, men ni förstår vad jag menar. Så kom tre arbetskompisar och planterade ett körbärsträd här igår. Ni får gärna komma fler gånger och pyssla med min trädgård, bara så ni vet för ni gjorde det så bra. Så hittade Anna en jätte stor sork under vår balkong. Jag kände paniken komma, men hon tyckte att den var så spännande. Jag måste jobba på paniken som kommer när katterna kommer hem med en massa döda djur. Före sorken hade vi redan hittat två döda möss. Jag kände att det räckte, men det tyckte inte katterna.

Nu är det sommar så nu kanske vi får plocka ner påskgumman.

Läger och städning

Tioåringarna är på fiolläger hela helgen och pappan är med. Dom är i Umeås vackraste by och jag hade älskat att vara där, men det går inte. Min dåliga sömn tillåter inte ännu sämre sömn, för jag sover alltid dåligt när jag inte är hemma. Jag har varit så snurrigt trött i veckan. Varit förkyld, allergisk och haft jätte många blåsor i munnen. Har känt mig så eländig fast jag egentligen bara varit lite sjuk, men det är den där sömnbristen. Så blev jag firad på jobbet igår med ett körbärsträd och en jätte fin tårta och så var jag så trött. Vad jag hade velat vara mer pigg. Jag blev i allafall jätte glad. Bara så ni vet.

Ja så ska huset städas och maten lagas, ungefär som vanligt fast man snart fyller dom där åren. Och man tittar på fotbollsmatcher och släpper ut katten, ungefär som vanligt fast man snart fyller dom där åren. Man undrar om någon tycker om en, om man duger, om man räcker till, ungefär som vanligt fast man fyller dom där åren. Man glömmer en dagisstädning, glömmer att skicka in till försäkringskassan och har svårt att planera smart, ungefär som vanligt fast man fyller dom där åren. Och man har lika svårt att säga ifrån när någon säger något mindre snällt, ungefär som vanligt fast man fyller dom där åren.

Men jag är så  tacksam över mitt liv även allt inte flyter på så himla ofta..

Snällast

Jag och flickorna tog oss till coop och handlade. Så himla trött bara, men det gick. Flickorna satt i vagnen som jag fyllde och fyllde. Så i kassan höll en kille på att bli upplärd och han hälsade så glatt på oss tre, ett varsitt hej fick vi. Han bröt lite på svenska och kände inte igen blomkål, men han som lärde upp hade tålamod och berättade. Så när allt var inslaget och jag hade betalat så sa han nu ska jag packa allt åt dig. Och det gjorde han, packade allt och jag bara stod där. Tack så mycket en gång till. Vardagssnällhet är så bäst.