Tapet att vilja ha

Tänk en sån här varm tapet i M och Es lekrum. Så varm och mysig. Vill ha. 

När vi var på resa

alltså jag och dom här tre, så hann vi med en sväng till Ikea. Dom hade så fina handdockor där. Hur fina som helst en del av dom. Den här draken som Majken hittade var så fin. Jag köpte också en prins och prinsessa, en mindre drake och Ester en enhörning. Men det fanns ännu fler där, bland annat små som man hade på fingret. Ett tips om ni gillar att spela lite teater och berätta lite sagor

Tungt

Igår skulle jag till jobbet för första gången efter resan. Oj vad jag var trött och småflickorna. Man behöver en dag ledigt efter en resa. Att jag hade glömt det. Sen hade vi dans på eftermiddagen och jag glömde Esters dansdräkt i bilen. Då vägrade hon vara med. Skrek och skrek och att hämta den var inget alternativ för bilen var långt bort och det var kolsvart och halt ute. Så hon var inte med helt enkelt men tillslut blev hon glad igen. Majken fick dansa själv fast hon känner två flickor till på dansen så hon var med dom därinne, men på slutet är det mys och då får vi föräldrar komma in. Då tittade Majken på mig och började gråta. Hon hade saknat Ester så mycket. 

Idag har vi tre sagostunder på morgonen. Vi har gjort en superlång tunnel efter tips av några av mina kollegor på ett annat bibliotek. Sen ska dom få titta på en stjärnhimmel, sätta fast sina namn på ett träd, lyssna på saga, sjunga och fika. Vi hoppas verkligen att dom ska tycka om det. 

Nu plötsligt känns min äldsta son så mycket gladare. Han har börjat träna fotboll igen efter ett ett år långt uppehåll ungefär. Han var så less på fotboll efter att ha tränat så intensivt i flera år, men så kom lusten tillbaka för några veckor sedan och nu gör han det på sitt sätt och det är två gånger i veckan. Jag är så glad att han verkar gladare. Jag har oroat mig rätt mycket. Och gymnasievalet har han så smått börja acceptera. Det blev inte helt rätt, men det kan bli bra ändå. Han får kämpa mer i skolan nu, tidigare har det ju gått väldigt lätt allting. Men det behöver nog egentligen inte vara fel. 

Uppsala

Nu är vi på väg hem. Det har inte varit enkelt, men det har gått ganska bra, allt praktiskt har egentligen gått jättebra. Jag har till och med kört bil i Uppsala även om jag tycker att det är jätteläskigt att köra bil där jag inte hittar. Men vi åkte till Ikea och till en lekpark med skatepark. Och det har varit så skönt att slippa laga mat. Jag är väldigt tacksam för att mamma skämmer bort oss med god mat och efterrätter. Själv är jag så dålig på efterrätter. 

Men sen gick inte allt jättebra med relationerna hela tiden. Orkar inte skriva mer om det, men enkelt är det inte. Eller jo förresten hur gör man? Om barnen tycker något är jobbigt som min mamma gör hur gör man då? I dom lägena så säger jag oftast inget och så blir det inte bra för någon och så ibland försöker jag säga och då blir min mamma jätteledsen och det blir oerhört jobbigt och det blir inte heller bra. Jag blir ledsen, men hon tycker att jag är argsint. Men som sagt, tillslut blir det bra, men det känns så jobbigt att sånt här händer. Hon säger att hon inte förstår om jag försöker säga något som jag känner. Jag förstår inte och du har alltid varit så arg på mig, säger hon. Ja det är väl sant att jag varit det, fast jag slutade bråka för flera år sedan. Ja så är det och det känns som att jag sitter fast. Att jag aldrig kommer att kunna göra rätt om jag vill säga vad jag tycker. Sen var det så kul att träffa min moster. Hon är riktigt busig med barnen. Jag hade velat träffa henne mer, men vi har alltid bott långt ifrån varandra. 

Min roliga moster

Dom har så kul med min moster, snart 85 år. Jag har varit hängig själv med förkylning och huvudvärk så det är rätt skönt nu. Att dom vågar vara med någon annan ett tag.

På väg

Det går bra, även om vi har tre timmar kvar. Tre - fyra timmar är egentligen lagom för oss att resa. Vi har fikat mumsmums och ätit korv med bröd och barnen har slukat varsin Risifrutti. Sen har vi ritat och lyssnat på böcker på ipaden. Ester sa när vi startat: - Jag kommer inte ihåg var vi ska, om det är till Uppsala eller Piteå. Ganska gulligt och fint. Hon vet att farmor och mormor bor i någon av dom orterna. Vem som bor var är svårare. 

Försöka resa

Idag ska vi försöka ta oss till Uppsala, fast jag är helt slut. Till och med förkyld verkar det som. Och springmasken, magont, dålig sömn, stöket, ja allt sånt som det har varit mycket av den här veckan. Huvva. Men det ska gå. Klarar vi tågresan, jag och tre barn, så klarar vi resten. 

Min son fick överraskande bra på sitt biologiprov och det gläder mig så. Det har varit tufft att börja natur, så tufft. Att det går lite bra för honom ibland tycker jag att han förtjänar, fast det är klart jag är partisk och fattar nog inte hur mycket en del pluggar. Fast han var lite glad och så åt vi tacos och det är höjdpunkten på veckan, enligt honom. Tycker hans så, så får vi väl fortsätta med det. 

Jag som skulle köpa nya lampor igår och så blev det inget utan en häst från Kupan istället. Det är svårt det där med belysning, att få till det.

Förutom gunghästen utan svans

Så hittade jag en julkalender med pixi-böcker på Willys. Fatta så fint. Den kostade 129 eller 149, men vilket det nu än var så kändes det okej. För faktiskt är många pixi-böcker bra. Inte alla, men flera som jag köpt de sista åren när vi har åkt tåg har varit bra. Nu hoppas jag att dom ska få några dom inte har. Sen köpte jag Godishus, fyra stycken som barnen ska få till jul. Jag borde kanske ha köpt 6 stycken så dom stora också får. Dom finns kvar så jag hinner köpa fler. Sen gjorde vi ett icke-fynd också, vinterskor till Majken för hur mycket som helst. På något vis tänkte jag att det är lite bra med kvalitet på vinterskor, men priset var smått chockerande. Hon älskar dom, helsvart såklart. Inget rosa om Majken själv får välja, allt rosa om Ester själv får välja. 

En ny familjemedlem

Från Kupan. Och perfekt fast den inte har någon svans, precis som som Pelle Svanslös. Ester har döpt den till Lisa.

Fin

Min chef är så snäll och uppmuntrande. När barnen är sjuka så skriver hon fina krya på sig ord till mig och barnen. Att leda och styra kan göras på många sätt. Jag märker att det mjuka, följsamma och lyssnande sätt att leda på passar mig så bra och säkert inte bara mig. 

En lite konstig vecka

En dag har jag varit på jobbet, resten av veckan har jag varit ledig och hemma med sjuka barn. Det är bara att inse att min man har mycket svårare att vara hemma när barnen är sjuka. Patienter som väntat i månader på en tid. Han brukar också vara hemma när barnen är sjuka, men det känns som att det blir svårare och svårare. Dom har lång kö på hans jobb. Så jag är hemma. Majken har fått mask. Hon har haft det förr, men det var flera år sedan. Alla andra har klarat sig ifrån det alltid, men inte hon. Hon har så svårt att sova två nätter och jag fattade inte vad det var förrän igårkväll. Eller min man fattade fast det fanns i mitt bakhuvud, men eftersom det var så länge sedan sist och eftersom dom varit sjuka på andra sätt den här veckan så var det inte det jag tänkte att det var. Men skönt iallafall att veta varför hon sovit så dåligt.   

Det är svårt att jobba som jag gör. Jag inser det mer och mer. Man är med fast inte på riktigt. Jag vill inte jobba mer, fast jag har svårt att acceptera den där känslan av brist på tillhörighet. Jag skulle verkligen behöva träffa andra föräldrar som har det lite som vi. På mitt jobb till exempel jobbar alla nästan heltid, eller en jobbar halvtid fast han är andra halvan på ett annat ställe. Sen är jag hemma vissa dagar och det är bra, men dom dagar jag jobbar blir ändå slitiga. Ibland tänker jag att lättast vore att göra som alla andra. Men det går inte. Har väl tankarna satt igång om hur man ska leva så finns dom där hela tiden nästan. Sen är jag ingen sån där a-person som klarar av en stor familj och heltidsarbete. Jag klarar nog inte av heltidsarbete överhuvudtaget. 

Jag och ljusslingorna

Jag har liksom fastnat för ljusslingor. Tycker att dom är så fina. Men, alltid detta men, jag får som inte till dom. Var ska dom hänga? Det undrar jag. Det är som jag och gardiner. Älskar tyger och gardiner, men blir verkligen aldrig nöjd.

Märkligt

Inte somnar man när man jobbar, men hemma så händer det ganska lätt. Vi låg på soffan och hade det mysigt och så kom tröttheten. Som ett slag i huvudet. Jag hade berättat flera sagor och läst två böcker, eller först läste Majken och Ester en bok för mig. Det är en bok av Lennart Hellsing med nya illustrationer, Vad ska vi göra heter den. Dom kan den utantill, den är så kul och rimmad. Sen läste vi Jaguar av Ulf Stark med fantastiska illustrationer av Anna Höglund. Majken tyckte att den var lite småläskig. Sen berättade jag Sagan om pannkakan, Grodprinsenoch Sagan om vanten och sen behövde jag sova. Ungefär 5 minuter räckte. Nu har vi pressat apelsin i en press, en sån där gammaldags som man bara använder sin egen handstyrka när man använder. Det krävs många apelsiner, men det blir hemskt gott. 

Nu känns dom friskare än igår. Imorgon blir det nog dagis och på lördag ska vi ge oss ut på en sån där oändlig tågresa igen.

Mera sjukt

Esters feber kom tillbaka nu på kvällen och Majken låter konstig när hon pratar. Bengt har tittat i halsen på henne och det ser svullet ut. Jag har ju bokat tågbiljetter på lördag till Uppsala för att hälsa på mamma. Jag oroar mig lite nu. Jag, småflickorna och Ernst ska åka dit.

Jag har ätit så mycket idag. Havrekakor, mackor, mat, allt. Ingen bra ätdag. Jag tar nya tag imorgon och försöker äta lite frukt när suget kommer. Idag var vi hos tandläkaren och imorgon ska vi dit igen. En grej har lossnat från tandställningen igen. Jag har en känsla av det blir många tandläkarbesök dom närmaste åren. 

Måndagar och tisdagar är riktiga skjutsardagar och framförallt kring middagstid. På måndagar har två fiol först. En går dit direkt efter skolan och en ska dit ungefär när en annan ska till stallet. Så då skjutsar jag till fiol och ridning och sen hämtar jag på fiolen på väg hem från stallet. Ja och så ska den som är i stallet hem från stallet, men det får min man fixa när han kommer hem drygt halv 6. Så tisdagar är det skejthall för ett barn, sen fiol för två och ridning för en. Också ungefär samtidigt och den här dagen kommer min man hem så sent så han hinner inga skjutsningar. Helt hysteriskt faktiskt. 

Sjuklingar

I fredags fick Majken jättehög feber på dagis. Min man hämtade och sedan kräktes hon. Vi trodde magsjuka, men nu tror vi att det var p.g.a febern hon kräktes. Under lördagen var hon lite spak och somnade till lite i soffan, men så i söndags kändes hon alldeles okej. Så igår skulle dom gå på dagis för jag hade en tid på vårdcentralen som jag väntat länge på. Jag hoppas få hjälp med min oro, kanske vara med i någon grupp som jag vet att dom har på vårdcentralen. Så jag lämnade dom på dagis vid halv tio, sprang 50 min (skryt, skryt), for hem och satte på matvete på spisen. Då ringde telefonen och nu var det Ester som låg på dagis med hög feber. Jag hämtade och ringde min man som hade bokat in någon klockan två, någon som han inte ville boka av. Så då blev det inget av den där tiden på vårdcentralen. Så kan det gå. Våra barn är så sällan sjuka så jag tänker inte beklaga mig. Det finns så många som har det så tufft så jag är mest tacksam. Tacksam för att den där läskiga febern verkar vara borta redan nu. Imorgon får dom nog vara hemma iallafall för det tar på krafterna att få sånt här i kroppen. 

Vi pratade om tid igår, jag och min man. För jag hade så stora planer för gårdagen. Jag skulle vara halv tvåpå vårdcentralen. Mellan halv tio och halv två är det så många timmar. Jag skulle springa, tvätta, leta efter lampor och efter en matta. Kanske handla en ost och förbereda middagen. Städa lite också. Ja och så gå ut med Otis. Det här med tid är konstigt. För någon är fyra timmar ingenting och för mig blir det som en evighet där jag kan hinna hur mycket som helst. Det gör jag ju inte. Och igår hann jag nästan ingenting av det där. Istället låg vi på soffan och läste lite böcker. 

Idag ska Ernst och Signe till tandläkaren så det blir dagens projekt. Igårkväll fick jag energi och bakade två sorters bröd. En typ av frallor som jag bakar rätt ofta och ett rostbröd som jäst i kylskåpet öber natten och som nu är i ugnen. Min man påminde mig om min pappa och hans frallor som han bakade i alla år han levde, förutom dom sista. Nu går jag i hans fotspår och det känns fint. Något jag verkligen uppskattade med min pappa var att han lagade mat och bakade. Någonstans inom mig skapades en bild av hur män och kvinnor kan göra samma saker. Sen fick vi inte den där närheten och det kan jag bara konstatera. Så blev det för mig. Min barn är nära sin pappa och det känns så viktigt för mig. 

Igår skrattade jag åt min man. Vi fick veta att vår son kommit 40 minuter försent igår och då börjar han klockan tio på måndagar. Fatta att försova sig när man börjar tio. Min man får ett mejl om vår son kommer försent. Ja så då berättade han det när han kom hem från jobbet, men vår son var inte hemma då. Men du måste prata med honom, sa jag. Jo vi kom överens om att det var ju inte okej. Vi pratade länge om det här. Så kom sonen hem från träningen och min man börjar prata om det här. Det blir en väldigt snäll och mild diskussion och det blir lite komiskt med tanke på hur vi lät när sonen inte var hemma. Men han gör nog helt rätt, att skrämma folk/barn till lydnad och ordning är nog inget vinnande koncept i längden.