Fina läsare

Värmen från era kommentarer lägger sig så fint i och runt om. Den där drömmen jag alltid har haft att älska lätt och beundra mamma. Att inte leta fel och bli tokig. Att längta efter att prata med henne och säga att jag har världens bästa mamma. Såna önskningar har jag. Att inte känna sig kritiserad, annorlunda, kantig och otillräcklig. Att det vore enkelt. Att inga murar fanns och att terrängen var mindre oländig. 

Men nu sitter jag här. Jag läser era ord. Jag är inte ensam. Tack.

 Såklart är jag livrädd för att det ska bli likadant för oss här hemma. Jag kramar dom små hårt om natten. Jag försöker stjäla kramar från dom större. Jag måste lappa ihop det här. All trasighet jag har ska väl inte behöva vandra vidare. Eller? Säkert gör den kanske det, men än finns tid. Än finns hop. Och för första gången på 15 år har jag köpt hårfärg. Knäppt. Kommer typ bli besviken.

Tunga tankar

Det blev jobbigt idag. Att inte veta. Att inte ha kontroll. Att kunna vila i det. Att stå ut med fullständigt sargade relationer. Att sova dåligt för att oron håller på. Att inte sen veta om laxen luktar bra eller inte blev bara för mycket tydligen. Nu får min man köpa färdiga köttbullar på vägen hem.

Bland grönsaker och folk

Vi for ner på Bondens marknad. Jag har ju börjat tycka att folksamlingar är svåra. Jag har så svårt att koppla bort. Måste titta på alla. Men nu var det inte så mycket folk på Bondens marknad. Så det gick bra. Men resten av stan var hysterisk. Nej jag behöver inte sånt. Så fikade vi och min tunga blev svullen av mandeln. Men det gick bra fast jag tål inte nötter och mandel jättebra. Brukar funka i bakverk, men tydligen inte i denna. Sen stod bokbussen på stan och här är familjen som alltid lånar en till bok.

En salig röra

Igår vaknade en magsjuk dotter. Det blev en halvdag hemma med henne. Det är krångligare nu för jag har så liten arbetsplats, men jag tänker att det ska jag inte fundera på så mycket. Att tänka att självklart är jag hemma när mina barn är sjuka. Min chef har aldrig ens suckat över det. Det är bara inom mig som tankarna far. Sen jobbade jag på eftermiddagen och min man var hemma. Jag gillar mitt nya jobb så mycket. Det är liksom mitt. Mitt bibliotek (fast det är allas så klart). Och hem gick jag genom skogen och gick vilse. Jag och skogar funkar inte. Men det var mysigt. Jag hamnade på små stigar. 

Sen kom jag hem till lagad middag och så ringde mamma. Hon grät för att jag inte ringer och hon är ensam. Det var så jobbigt. Mitt i hallen har vi i telefonen och det var barn överallt. Hon tycker att alla relationer som inte funkar är mitt fel. Till min bror och henne. Hon har aldrig någon del i nått. Och när jag sa att jag till exempel blev ledsen över en kommentar i somras så sa hon att det var onödigt att jag skulle reagera på det hon säger. Aldrig att hon kan säga förlåt och mena det. Det är mer så här: Då säger jag förlåt för allt jag gjort som jag inte har gjort för det är är du som är ÖVERKÄNSLIG. Och det är jag. Men det där att aldrig ta sitt ansvar i saker som händer är också någon slags brist. 

Bra TV

Igår om medberoende. Och så hör jag hur Sanna säger hur hon alltid väntar på katastrofen. Som jag. Hur jag blev. Mycket är väl medfött, hur man är. Men annat har andra förklaringar. Som det här med katastrofer. Kommer det sig av att man aldrig visste hur det skulle bli. Och lättnaden om det någongång inte blev så illa som det kunde bli. Fast det hände ju tyvärr alltför sällan. 

Är jag en löpare nu?

Nej knappast, men jag har kanske sprungit i fyra veckor nu. Två gånger i veckan och det känns lovande. Min fot, som har gjort ont egentligen hela sommaren, gör inte ont längre. Det är väl bra med motion då, även om jag är rätt trött på hetsen kring den. När det känns som att träning tar hur stor plats som helst hos vissa. Det är på många sätt beundransvärt, men för mig helt omöjligt. Tre löpeundor i veckan kan gå om jag har värsta disciplinen och jag tänker att någon kan vara lite kortare och någon lite längre. Men två verkar ändå mer realistisk. Jag har också köpt träningskläder. Sitter som ett extra skinn, ytterst oklädsamt. 

Har varit på två utvecklingssamtal efter varandra idag. Så är det när man har tvillingar. Det går verkligen fint i skolan på många olika plan. Sen att vi har det kämpigt hemma med en av dom är en annan sak. Något vi får fortsätta kämpa med. 

Restaurang är finemang

Vi var på historisk marknad igår. Så här fina grönsaker vill jag odla nästa år. På kvällen gick vi på restaurang, en sån lyx för oss som är många. Det blev lite väntan på maten och Majken var rätt så hungrig. Men sen när maten kom så åt alla med världens aptit. Sen blev natten lång och jag önskar ibland att jag och min man sa nej lite oftare.

Lördagsmorgon

Morgon i stallet. Och jag brände mig på oljan igår när jag poppade popcorn. Den här morgonen är bra. Förutom nya pricken på kinden av varma oljan. 

En stor dag

Hon har tappat sin första tand.

Gunga

Gunga lite grann

Gunga lite grann

Gunga lite bak 

Och lite fram

Nåjnånånåj

Nåjnånånåj

Bra dag

Dagar som denna är bra. Lite sjuka minsta hemma med pappan. Jag jobbar ytterst lagom, mellan halv nio och halv två. Jag har sagostund. Typ det roligaste jag vet i jobbväg. Får bästa besöket på jobbet. Två femåringar och en 47 åring jag känner väl. Sen viola på musikskolan. Byxonköp med Ernst och lagom handling på Coop. Hem till grönsakssoppa och våfflor. En massa böcker avslutar kvällen. Imorgon är det jag som är hemma med dom krassliga.

Bästa lunchen

Jag och dom små åt rester. Alla olika. Majken valde pasta och morotssås, Ester valde lax med blandning av ris och potatis och jag fick då köttgryta med potatis, vitlökssallad och några fetaostbitar. Alla var så himla nöjda med sin mat och glasen såg ut som Musse Pigg. Påstod dom. 

Annars har jag idag städat och gått föräldrakurs i viola. Mitt liv är innehållsrikt. Det enda orosmolnet är mitt eget mående. Det är inte dåligt eller så. Men jag tippar så lätt över kanten, för lätt.

Jag letade efter byxor till Ernst i förrådet alldeles nyss. Hittade inga. Det har jag tydligen varit bra på att rensa bort. Så såg jag en massa kläder barnen haft och hur åren bara rusat fram. Då blev jag lite sentimental. Bara lite.

Jag borde

Skriva om valet. Hemskt. Men jag är så värdelös på att formulera mig politiskt. Det är så sorgligt att det blivit så här. Att vi behöver några att skylla allt på. Alla dom här motsättningarna stad/land, fattig/rik, kvinna/man, barn/vuxen, svart/vit. Som inte borde vara. Att vi skulle vara ett. Drömmen. Alla på biblioteket jag träffar som kämpar med språket. Lånar böcker på svenska för att träna. Ger inte upp. Kommer dit med barnen för att dom ska läsa och lära. Hur blev det så att det är deras fel? Hoppas det här blev en väckarklocka för oss alla.

Sömnlös

En sån natt. Jag inser vad bra jag sovit på sista tiden. För oj vad trött jag är idag. Jag kunde inte somna för jag var verkligen ledsen igår. Och sen blev jag orolig. Gick till och med ner för att kolla min son. Allt jag såg var en stängd dörr. Jag kunde ju knappast öppna och kolla att han verkligen låg där. Jag vet inte om jag berättade om den kvällen och natten när jag var som oroligast för honom. Hur jag gick ut mitt i natten för att försöka kolla in i hans rum för att se att han var där. Jag såg ju inget. Förstås. 

Det kom tillbaka nu. Fast nu var det en oro och sorg över något annat som spillde över på honom. Det var skönt att se honom mumsa frukost i morse och höra hejdå när han gick till skolan. Och han äter frukt igen. Han slutade med det när han inte mådde bra. Jag älskar att han äter frukt igen. 

Jag ska till min kurator/psykolog idag. Det kunde väl inte komma lägligare. Fast det är bara det att jag är helt slut. Jag sitter och väntar med en kopp kaffe.spillde gjorde jag också.

När man inte har en bra dag

Då blir det ju lätt att man ser det som är mindre bra. Idag tänkte jag på jobbet att jag önskade att fler föräldrar skulle på till biblioteken på dagarna med sina mindre barn. Sitta där och mysa och läsa. Men alla är ju på dagis. Jag minns när jag jobbade på ett annat bibliotek för nästan 15 år sedan. Varje onsdag kom en mamma med sitt barn, kanske 5 år gammal och dom läste. Vad dom läste! Det var hur mysigt som helst. Så nu önskar jag flera barn och föräldrar med lediga dagar mitt i veckan. Och då ska man gärna gå på sitt närmaste bibliotek och läsa. Så tycker jag.