onsdag 24 september 2014

Bra TV

Igår om medberoende. Och så hör jag hur Sanna säger hur hon alltid väntar på katastrofen. Som jag. Hur jag blev. Mycket är väl medfött, hur man är. Men annat har andra förklaringar. Som det här med katastrofer. Kommer det sig av att man aldrig visste hur det skulle bli. Och lättnaden om det någongång inte blev så illa som det kunde bli. Fast det hände ju tyvärr alltför sällan. 

2 kommentarer:

Maria sa...

Man kan nog spåra det mesta av sina känslor och reaktioner till sin barndom. Olika förstås om man sedan kan påverka sina vuxna reaktioner med tanken.

Maria sa...

Hej
Ja det är det svåra. Det nästan omöjliga.