Deppig

Jag stiger upp och känner mig okej,men på jobbet smyger det sig på. Jag vet inte ens vad jag ska kalla det. Om det är ledan eller något värre. Det känns inte riktigt bra helt enkelt. Allt känns tungt. Och min bror och mammas visit verkar vara det som startade det. Att inte vara nära sin familj är ett himla mörker. Det är lätt att inte låtsas om det när vi inte träffas, men nu slog insikten till. Och att min brorsa var typ sur på mig. Var det för att dom inte fick komma förbi oss i sommar. Vi hade kris och dom skulle göra en sån där snabbvisit på sommaren. Min man pratade med dom när dom ringde. Jag vet inte ens vad han sa till dom. Men just den dagen kunde vi inte träffa någon. 

Efter jobbet så åkte vi till musikskolan och fikade. Det är ju mysigt, men jag kände mig så vemodig. Alla känslor på en och samma gång.