Känslan av nystädat har försvunnit, men känslan av sommar har kommit. Till exempel så spelar J fotboll varje dag. Är det inte träning så tränar han själv. Barnen har shorts på sig på dagarna och det luktar Hägg eller är det Syrén? Vilket kommer först? Och på jobbet håller jag på att planera sommarens aktiviteter på bibblan och det känns bra.
Och egentligen ville jag skriva om pappor som jag har tänkt en del på sedan jag läste Bitterfittan, men mina tankar just nu flyger bara hit och dit och vill inte riktigt landa. Och inte en enda pappa läser det här, tror jag, så det spelar kanske ändå ingen roll.
Äsch jag skriver några rader ändå för i den boken finns ett kapitel som heter, nu minns jag inte riktigt, men ungefär Apelsinpappan. Huvudpersonen tycker så mycket om pappor som skalar apelsiner åt sina barn men de är ganska sällsynta. Ja, det låter knäppt, men jag tycker att det är sant, de pappor som ger till sina barn utan att kräva någonting tillbaka. Och så tycker hon om de pappor som cyklar och har med matlåda till jobbet. Jag blev rörd när jag läste kapitlet.
Jag står så ofta och tittar på mammor och pappor, på fotbollsmatcher och annat. Pappor som ofta står koncentrerat och tittar och mammor som gör så mycket annat också som tröstar barn, blåser när de gjort sig illa eller borstar bort skräp från fötterna när barnen sprungit barfota ett tag och ska ta på sig skorna. När pappor gör allt det där och kanske delar ut små fina apelsinklyftor till sina barn då blir jag rörd. Jag vill att alla pappor ska göra så, precis alla och att de ska förstå det nu omedelbart.
Min egen pappa, som jag tycker mycket om, men som tyvärr har haft svårt att visa känslor och därför överlåtit mycket till min mamma har därför inte skalat så många apelsiner. Min man har skalat fler och ännu fler måste det bli. Och om man tycker att detta bara var konstigt så kan man läsa boken som var riktigt bra och även om jag hade vissa invändningar så är jag glad att jag tog mig tid. Och så blev jag glad och stolt när min dotter gav sin pappa ett födelsedagskort där hon skrivit: Grattis från din E.
2 kommentarer:
Hej! Känner att jag bör läsa den där boken, men är rädd för att jag kanske bara blir sorgsen eftersom pappan i det här huset sällan hinner "skala apelsiner (och allt annat)"...
Åh, vad fint skrivet. Jag ahr precis läst Mig äger ingen och snyftat mig igenom den med blandade känslor. Det kunde ha blivit en hemsk bok, men den blev fin. Precis som huvudpersonens och pappans relation i boken.
Min egen pappa frågade mig efter att han kommit till BB och precis träffat sitt allra första barn; vill du ha en TV? Rörande. Vill du ha en TV? Herregud vad jag kan tycka synd om våra pappor. Men jag tror inte att de kan bättre, och jag hoppas att de inte är medvetna om vad deras egen uppfostran gjort dem till. jag tror att dom gör så gott dom kan. och en kärlek kan vara en skalad apelsin, en TV och ett litet spretigt grattiskort!
Skicka en kommentar