Om...allt möjligt

Jag vill bara säga att jag är så glad för alla små kommentarer jag får här. De uppmuntrar mig, men får mig också att fundera. Tack så jätte mycket. Jag är dålig på att svara, men jag läser de med stort intresse.

Jag tror jag vaknade mitt i någon djupsömn i morse för jag vaknar inte på riktigt. Jag tittar på soffan och tycker att den ser så lockande ut. Vi har kommit in i en väldigt behaglig lunk här hemma, vilket innebär att vi nästan bara är här och en vuxen är på jobbet. Det är okej i två veckor tycker jag att det får vara så. Jag är rastlös av mig och blir därför nöjd med mig själv när jag klara av att göra ingenting fast jag kanske inte ska bli för bra på det.

När det gäller städning är jag som ett barn. Jag dammsög här hemma och skurade taletten och hallen igår. När jag sedan kom hem på från jobbet så berättade jag stolt för min man vad jag hade gjort. Har du sett att jag har skurat, frågar jag honom och väntar på någon slags belöningen. Jag måste börja inse att det är sånt man måste göra som vuxen och ingen kanske ens ser att man har gjort det, men det måste göras. Man måste städa ibland. Det tog mig många år och inse det att jag behöver faktiskt ordning omkring mig., kanske för att mitt inre är så kaotiskt, vad vet jag.

Men ordning är det aldrig här och nu är tvättmaskinen trasig och det som har gått sönder är beställt från Tyskland och levereras om kanske en liten vecka.

Eller inte.