Den här sommaren har jag lärt mig att resa utan att känna hemlängtan. Men nu är vi hemma och det går också bra. Vi har ju fint väder och kan bada så mycket vi vill och det gör vi också. Vi åker iväg efter lunch och tar oss ett dopp.
Barnen har träffat så mycket släkt i deras ålder eller i alla fall i närheten under den gångna veckan och det har gjort både dem och mig glad. Ni vet de där sommarkompisarna som bor någon helt annanstans men som kan komma att betyda så mycket ändå.
När blev sommar och ledighet så viktigt? Kanske kring 30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar