fredag 23 juli 2010

Kom hem

Jag tänker att vi aldrig mer får bråka. Att vi ska kramas hela dagen imorgon. Kom hem nu någon gång då, tänker jag. Löjliga jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur länge hon har varit borta. Och min man som inte får tårar i ögonen lika lätt städar hennes rum så fint, så fint. Kom hem nu någon gång, tänker jag. Jag tänker att nu ska allt vara så fint hela tiden. Jag ska inte bli så irriterad så lätt. Till exempel inte när hon protesterar mot nästan allt eller när hon har sina projekt i sitt rum, ute på gården eller någon annanstans och aldrig plockar bort. Inte heller ska jag bli så sur över att hon inte kan passa tiden eller att hon glömmer att ringa. Kom hem nu någon gång, tänker jag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Och hon kom hem! Och allt fortsätter, men kanske lite annorlunda för varje gång...?!
Kram / E