söndag 21 april 2013
Faster Svea
Hon har broderat dom här tavlorna. Aldrig har jag tyckt att dom varit fina, men nu gör jag det. För att hon har gjort dom, hon som broderade hela livet. Mycket fint, men också sånt här med lite småfåniga ordstäv. Men nu gillar jag dom ändå. En av mina 6 fastrar. Tre av dom är döda, kanske dom jag stod närmast. Faster Svea var ganska tystlåten, men gav mig alltid presenter. Hon hade inga barn och ingen familj. Jag saknar mina fastrar så mycket ibland och önskar att dom hade fått vara med längre. Jag ville vandra med dom på jorden lite till. Dom var trygghet för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fina tavlor, Maria. Ja men visst kan man tycka särskilt mycket om sådant som bär minnen, kanske bara är vackert i ens egna ögon. Omsorgen, fliten som finns i dessa arbeten... Om jag måste fly hoppas jag att jag, efter barn, man och fotoalbum, hinner ta med en kitschig ljusstake från min mormor, kuddar, bilder som barnen gjort, julstjärnan som mamma broderat och så.. Hoppas vi aldrig behöver fly. KRAM / E
Desto äldre man blir ju viktigare blir dom där sakerna. Jag är glad att jag inte sorterat bort dom under åren när jag inte förstod hur mycket dom betydde. Kram Maria
Skicka en kommentar