Aldrig blir det någon brasa på Valborg. Ingen vill mer än jag, Majken och Ester, men det finns ingen nära så då skulle vi behöva åka iväg och det orkar jag inte.
Vi har beställt såna där färdiga matkassar från Coop. Det här är första veckan och vi ska ha det varannan. Fyra måltider för 6 personer finns det i kassen. Jättekul är det. Och jag tror det blir lagom med varannan vecka. Då kan jag eller vi inspireras och hitta på fritt varannan vecka och inspireras och vara mer styrda varannan. Idag blev det en lyxig Valborgsmiddag med köttbitar som vi stekte, potatisklyftor i ugn, sockerärtor och morötter vi stekte lite snabbt i stekpannan och kryddsmör med vitlök och kajennpeppar. Jag antar att det var så här lyxigt för att Valborg är den här veckan. Jag har beställt en ekologisk matlåda för 6 personer och den kostar 900 kronor. Dyrt, men ändå så blir det kanske inte dyrare än om vi köper mat själva. Nu använder vi ju det som finns i lådan, allt. Annars glömmer vi och får kasta grönsaker och lite mjölkprodukter som blir för gamla. Jag kände att jag behövde den hjälpen just nu. Det är rätt tungt i perioder och jag har grubblat så mycket. Idag hade jag ett fint och bra samtal med min chef. Jag ska inte tänka så svart och definitivt om saker.
Idag var Majken borta. Vi kom hem från dagis. Hon stannade i källaren hos storebror och storebrors kompis som hon gillar så mycket och hade längtat efter. Jag gick upp ända till övervåningen och tog på mig ett par skönare byxor. Ester kom efter mig och ville umgås. Vi gick ner och pratade och hade det bra. Sen, efter kanske 20 minuter, ropade jag till brorsan och hörde om Majken var där. Nä, säger han. Jag frågade dom andra här hemma och ingen visste var hon var. Jag började leta, hysteriskt. Sprang ut och ropade, hysteriskt. Sprang till diket med vatten för att kolla att hon inte drunknat. Sprang runt tomten, kollade i garaget, kollade i frysen. Förstår ni hur knäpp man är när man letar efter barn i frysen, men vi hade köpt glass från glassbilen på väg hem och jag hade sagt att dom inte skulle få förrän efter maten. Men hon var inte i frysen. Så ropar Ella att hon ligger i soffan. Och det gör hon, under en filt. Ingen del av henne syns och hon sover. Det brukar hon ju inte göra. Tack Gud för att hon inte var försvunnen. Jag satt helt utmattad bredvid henne efteråt. Min fina, underbara och alldeles tokiga flicka med sin lika tokiga mamma.
1 kommentar:
Fy så jobbigt, jag tänkte tanken på hur jag skulle reagera idag när vi var och handlade och jag inte såg henne. Hon går aldrig långt, men man vet ju aldrig!
Skicka en kommentar