Jag ska inte läsa ungdomsböcker om ungdomar som har cancer innan jag ska sova. Verkligen inte, hur bra boken än är. Jag lyssnar efter ljud i huset när jag ska sova. Inbillar mig att någon av ungdomarna bara plötsligt ska gå ut mitt i natten. Vad är det för fel på mig?
Andra mindre viktiga men ändå konstiga fenomen är såna här OCR nummer. Vissa är så långa så jag fattar inte hur en darrhänt 80-åring ska orka skriva in dom.
2 kommentarer:
Jag gillar verkligen att läsa din blogg! Och jag känner igen mig så mycket! I många bloggar är allt så himla myyysigt hela tiden att man blir tokig! Så är det väl ändå inte för de flesta människor, även om jag , precis som du, ofta inbillar mig att det bara är jag som oroar mig och grubblar osv. /Annelie
Hej
Din kommentar gjorde mig så glad. Att det finns fler som jag! Även om jag vet det så är det skönt att höra att vi är fler som inte bara är det myyysigt hela tiden....
Skicka en kommentar