Vi hämtade Bengt efter att han slutade och åkte och grillade korv. Jag har haft en släng av ångest några dagar. Något som kryper innanför skinnet och stör. Det började med att min man berättade något väldigt sorgligt om någon som jag inte ens känner. Men det satte igång en massa tankar. Det var en han kände som förlorat sitt barn. Jag hade svårt att somna och jag vaknade av en mardröm. Jag höll i drömmen någon av våra minsta i armarna och gick ut på gräset. Men marken höll inte. Jag bara sjönk ner, längre och längre ner och jag förstod att jag inget kunde göra. Ingenting. Då vaknade jag och det var morgon. Men den där känslan över att livet går inte att styra och ställa över utan att saker händer. Och vissa drabbas så hårt och tungt.
Ja så har känslan inte velat lämna mig. Jag får tankar om att hur ska jag fixa det här. Oroar mig. Min man säger att jag inte ska ta ut något i förskott. Och det ska man inte. Det vet jag med förnuftet. Men känslomässigt så är det inte lika lätt.Sömnen har varit lite dålig och då har jag svårare att hålla mig vid gott mod. Jag ska försöka få barnen att laga lunch så jag inte jobbar ihjäl mig. Att vi delar lite. Jag vill njuta också när vi är hemma. Och det var vackert vid sjön idag. Där kan man ju vara fast det inte är varmast. Nu skåpet flyttat också. Ett av mina miljoner skåp. Dom får nästan inte plats, men jag trycker in dom vare sig dom vill eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar