Blandad kompott

Jag har läst en till bok. Den var också bra. Ni hör ju. Jag skulle aldrig kunna vara kritiker. Invändningen är att den nog inte stannar kvar, men för stunden så läser jag och trivs. Om vänskap, ensamhet och landet. Den handlar om Josefin som bor med sin pappa i Österbotten. Mamman har dött i cancer och man förstår att pappan inte kan prata om det. 

Hon är ensam i det lilla samhället förutom att hon umgås med sin moster eller är det faster, som är ung fast äldre än Josefin, men betydligt yngre än pappan. En ny pojke börjar i klassen. Trevande växer vänskapen fram, även om klasskompisarna sätter käppar i hjulet. 

Hon får inte ha mobiltelefon eller dator för sin pappa, men hon syr på sin Singer. Det var ett mysigt inslag. Jo men jag gillar den mer när jag tänker på den. Vissa händelser etsar sig fast. Läs  den också tycker jag. Passar från nio och uppåt.

En otroligt fin norrbottensgård utanför Luleå. Hur fin som helst faktiskt. Och hur dyr som helst. Man fattar inte priset. Typ 7 miljoner. Utanför Luleå. Jag fattar inte.

Och kolla vad dom är fina. Kan jag inte få ett barn till? Jag önskar mig det så. Idag såg jag en bild på Ester när hon var kring ett och hon hade så gulliga små tänder. Tiden går fort. För fort vill jag skriva, men då är det alltid någon som protesterar och säger att det gör den inte alls. Och jag orkar inte tjafsa så jag säger bara att den går fort, fast en veckas jobb och kliva upp sju och somna efter tolv går långsamt. Konstigt, det där med tiden.