Några ögonblick från sommaren

Fotboll och lite annat

Umeås största fotbollscup har gått av stapeln. Först gick det inte så bra för våra barn som var med, men så i b-slutspelet så gick det bara bättre och bättre och båda 11-åringarnas lag gick till final där, men förlorade. Det är roligt för barnen att få vinna och minst säkert lika viktigt att veta hur det är att förlora. Nu har dom verkligen gjort både och under några dagar. En av dom blir vansinnigt arg och besviken vid en förlust och den andra bara,  jaha typ och går vidare.

Jag har sovit väldigt lite och det har varit varmt. En ganska sliten människa. Man blir ganska splittrad under en sån här cup. Man vet inte vad man ska äta, när man ska laga mat eller nästan någonting. Igår slutade det med att vi satt och grillade på festivalområdet. Det var ganska gulligt på något vis. Annars kan man köpa såna där färdiga hamburgare och det är inte gott. 

På något vis är det skönt också med såna här dagar. Man vet vad man gör iallafall.

Nya icke välkomna inslag i mitt liv

Plötsligt händer det grejer. Tonårsgrejer. Jag förvånas över mig själv. Att jag kan samtala utan att blir hysterisk. Jag samtalar med en av mina tonåringar i timmar. Livet är vackert och sorgligt på samma gång. Och han säger att han tycker så mycket om att vi bryr oss så mycket. Så blir man glad fast samtidigt ska jag vara vuxen och visa vad jag verkligen tycker och vad jag verkligen inte vill. Livet.

Samtidigt är det fotbollscup och solen lyser. Vi har badat flera dagar i rad nu.

Alla är hemma

Nu är alla hemma. Inte en enda unge på vift. Varför går jag då inte och lägger mig? Jag bara sitter här fast det svider i mina ögon. Joen har börjat måla en vägg i sitt rum som varit omålad sedan han flyttade in där för ett år sedan eller så. Svart ska den vara, tycker han. Vi accepterar. Svart är den nu, men den behöver ett varv till. 

Kanske blir vi sugen på fler projekt efter väggen, eller så nöjer vi oss. Men det skulle vara trevligt att få upp den där fönsterbrädan som lossnat. Vi är inte bäst på att ta hand om vårat hem, men vi tar små, små steg iallafall.

Idag fick vi ha sommarvärme och bad. Vi har längtat.

Mamman dygnet runt

På morgonen går jag upp för att passa ett bröd som ska ut ur ugnen och på kvällen vakar jag och väntar på barn som inte passar tiden trots löfte om att göra det. 

Jag blir inte arg när han kommer, bara lättad. Idag har varit en så konstig dag. Jag skulle skicka iväg mina traderagrejer idag. Hittade två fläckar på en kofta som skulle iväg och några stygn som gått upp på en klänning. Fick jag mejla och säga det. Usch så snurrigt. Jag blir aldrig bra på sånt där. Fick värsta ångesten över att jag skulle göra någon besviken. Sen när jag gjort det och dom var så förstående så ser jag ett litet hål på en tröja nära där storlekslappen sitter. Då fick jag mejla om det också. Resten av grejerna tänker jag inte skärskåda innan jag skickar iväg. Ska jag sälja mer så blir det inte så mycket åt gånger och i lugn och ro ska jag titta noga på kläderna innan jag skriver en annons. 

Sen har det varit en till jobbig grej idag. Jag fick blotta mig och visa en sån där ful sida av mig själv. Den avundsjuka sidan. Och när jag fick avslöja den så blev det lite lättare att andas. Det fula finns också. 

Fin födelsedag

Fast jag inte har sovit och förstås fick huvudvärk. Sömnbrist = huvudvärk för mig. Men jag har sprungit och Bengt har gjort Fransk chokladtårta för Joen gillar mest sånt med choklad i. Sen till middag ville han köpa Indisk mat så då gjorde vi det. Alla älskar det i familjen. Sen nu har vi sett This is England. Vilken bra film fast jag missade säkert minst en en halvtimme. Men det jag såg var bra och väldigt berörande och hemskt på många sätt. Se den om ni inte har sett. 

Sen har det hänt något hemskt här i Umeå idag. Riktigt hemskt. 

Ångestnatt

Kunde inte sova, verkligen inte. Nu är han 16 år. Året har gått fort och jag bara tänker om två år är han 18. Men varför kan jag inte leva nu.

Jag ska inte läsa ungdomsböcker om ungdomar som har cancer innan jag ska sova. Verkligen inte, hur bra boken än är. Jag lyssnar efter ljud i huset när jag ska sova. Inbillar mig att någon av ungdomarna bara plötsligt ska gå ut mitt i natten. Vad är det för fel på mig? 

Andra mindre viktiga men ändå konstiga fenomen är såna här OCR nummer. Vissa är så långa så jag fattar inte hur en darrhänt 80-åring ska orka skriva in dom.

Ledsen

Idag har jag varit ledsen. Det var jag igår också, men mer idag. Jag vet lite varför, men det tänker jag inte skriva om. Men det är jobbigt att vara ledsen på semestern för visst ska man vara glad då? Men egentligen så är ju det ett helt orimligt krav. Man går ju och dras med sig själv och alla sina känslor. 

Idag får jag vara ledsen. Imorgon hoppas jag att det vänder lite och på lördag fyller någon 16 år. Han som fullständigt ändrade mitt liv. Nu sitter han i soffan med en av mina Gudrun Sjöden- tröjor som har varit i en kartong i källaren, länge. Den som spar hon har!

Just nu längtar jag efter att kanske gå på bio, vara vid en sjö och äta godis. Ungefär så enkla önskningar har jag just nu. Bio var jag så ofta på förr i världen och nu nästan aldrig. Jag ska bli bättre på det. Många tycker att man är konstig som har många barn, men det var det enda jag önskade mig som stor när jag var liten. Sen drömde jag om kärlek och vackra hus, men många barn var det viktigaste. Jag kanske inte förverkligar mig själv, men jag har inte många önskningar utöver det jag gör. Faktiskt inte. Men helt banalt så tror jag att jag vill gå mer på bio. Så den här 6-barnsmamman ska kanske ägna sig lite mer åt det. Och att springa, för att jag måste. Sen vill jag sticka också. Ungefär så. Ja så vill jag trivas bättre på jobbet. Ungefär så. 

Badstranden

Vi hämtade Bengt efter att han slutade och åkte och grillade korv. Jag har haft en släng av ångest några dagar. Något som kryper innanför skinnet och stör. Det började med att min man berättade något väldigt sorgligt om någon som jag inte ens känner. Men det satte igång en massa tankar. Det var en han kände som förlorat sitt barn. Jag hade svårt att somna och jag vaknade av en mardröm. Jag höll i drömmen någon av våra minsta i armarna och gick ut på gräset. Men marken höll inte. Jag bara sjönk ner, längre och längre ner och jag förstod att jag inget kunde göra. Ingenting. Då vaknade jag och det var morgon. Men den där känslan över att livet går inte att styra och ställa över utan att saker händer. Och vissa drabbas så hårt och tungt. 

Ja så har känslan inte velat lämna mig. Jag får tankar om att hur ska jag fixa det här. Oroar mig. Min man säger att jag inte ska ta ut något i förskott. Och det ska man inte. Det vet jag med förnuftet. Men känslomässigt så är det inte lika lätt.Sömnen har varit lite dålig och då har jag svårare att hålla mig vid gott mod. Jag ska försöka få barnen att laga lunch så jag inte jobbar ihjäl mig. Att vi delar lite. Jag vill njuta också när vi är hemma. Och det var vackert vid sjön idag. Där kan man ju vara fast det inte är varmast. Nu skåpet flyttat  också. Ett av mina miljoner skåp. Dom får nästan inte plats, men jag trycker in dom vare sig dom vill eller inte.

Vi bara möblerar om

Jag tror att vi tror att huset blir större om vi möblerar om. Vi lurar oss själva skulle jag tro. Igår krigade jag mot datorerna och telefoner som verkar bo i barnens händer. Och flickorna hade en miljon konflikter. Och jag blev chockad hur mycket utgifter vi har. Så jag bara bestämde mig för att få mer koll och för att spara.

Sen på kvällen då blev det fint. Vi såg Allsång på Skansen och Joen visade mig några av Kents musikvideor. Hans stora idoler. I augusti ska han på konsert i Sthlm och titta på dom. Hans 16-årspresent. Sen så viskade Ester i mitt öra:

 - Jag älskar dig och honung. 

Vi har köpt så god honung, lokalproducerad så jag förstår att hon älskar den.

Jag försöker få ordning på oss och mig

Vi möblerar om, packar till kupan och lägger ut på tradera. Böcker som jag inte gillar alternativt inte har läst eller kommer att läsa tar vi bort. Jaom inte heller min man vill.  Sen har jag förstås problem med att ta bort. Kill your darlings är mitt svåraste om man ser till vardagsproblem.

Semestern har börjat, men jag är inte där. Diskmaskinen funkar inte och jag lagar mat till lunch och middag och solen skiner inte. Hallen och köket är för trånga. Småflickorna tjafsar om allt möjligt. Barnen sitter för mycket vid datorerna. Jag vill ha lite semesterkänsla nu.

Men vi är ju friska, tror jag och mina barn är så fina. Helt olika men fina. Måste säga att jag älskar dom oftare.

Färdiga

Degen var jättegod. Snart ska vi smaka dom färdiga.

Bondkakor

Vi bakar bondkakor med det här sockret. Det blir gott kommer jag ihåg fast det var länge sedan sist. 

Två bagerskor.

 Annars har jag lagt ut 18 annonser på tradera. Ingen het efterfråga precis. Antagligen fel månad och en dålig försäljare, alltså jag. Men jag hoppas fortfarande. Min semester har börjat, men vädret är bara trist och så sover jag konstigt. 

När Majken och Ester själv lånar böcker

Då blir det många. Det här bara en liten del av alla dom valde. Vi tog oss hem med cykelkärran full med böcker och barn. 

Jag fick ihop en middag också fast jag egentligen skulle vilja handla en massa och äta saker jag inte ätit på länge eller aldrig. Har lånat Anna Bergenströms Under Valnötsträdet och tycker att allt i den ser så gott ut. Vill baka gott bröd också. Till middag idag blev Joens favoriträtt som är kyckling, spenat, vitlök och soltorkade tomater till pasta. Grädde ska det också vara, men det hade vi inte så det blev kokosmjölk istället. Det blev lite Italien möter Thailand. Det funkade också och Ester åt mycket.

Pantalonger kan man inte få för många av

Mina nya, köpta i Stockholm och Esters gamla. Randiga är bäst.

Semester

Fyra veckor nu. Jag ska vara hemma här i tre. Jag kommer att laga skit mycket mat. Det lät lite fult, men det kommer att kännas så ibland, var och varannan dag kanske. Men jag gillar det ju också. 

Vi måste komma igång med badandet också. Nu har kusinerna varit här och våran Signe är på egen semester. Snart kommer nytt boktips för nu är jag ledig. Bild från hemska bilresan från Stockholm, längtar inte efter bilåkande på ett bra tag.

Blandad kompott

Jag har läst en till bok. Den var också bra. Ni hör ju. Jag skulle aldrig kunna vara kritiker. Invändningen är att den nog inte stannar kvar, men för stunden så läser jag och trivs. Om vänskap, ensamhet och landet. Den handlar om Josefin som bor med sin pappa i Österbotten. Mamman har dött i cancer och man förstår att pappan inte kan prata om det. 

Hon är ensam i det lilla samhället förutom att hon umgås med sin moster eller är det faster, som är ung fast äldre än Josefin, men betydligt yngre än pappan. En ny pojke börjar i klassen. Trevande växer vänskapen fram, även om klasskompisarna sätter käppar i hjulet. 

Hon får inte ha mobiltelefon eller dator för sin pappa, men hon syr på sin Singer. Det var ett mysigt inslag. Jo men jag gillar den mer när jag tänker på den. Vissa händelser etsar sig fast. Läs  den också tycker jag. Passar från nio och uppåt.

En otroligt fin norrbottensgård utanför Luleå. Hur fin som helst faktiskt. Och hur dyr som helst. Man fattar inte priset. Typ 7 miljoner. Utanför Luleå. Jag fattar inte.

Och kolla vad dom är fina. Kan jag inte få ett barn till? Jag önskar mig det så. Idag såg jag en bild på Ester när hon var kring ett och hon hade så gulliga små tänder. Tiden går fort. För fort vill jag skriva, men då är det alltid någon som protesterar och säger att det gör den inte alls. Och jag orkar inte tjafsa så jag säger bara att den går fort, fast en veckas jobb och kliva upp sju och somna efter tolv går långsamt. Konstigt, det där med tiden.

Här vill inte hundar bo

Michaela här ett tips till dig. Jag blev så glad att du uppskattar mina tips och jag ska bli bättre på att berätta om böckerna jag läser. Nu har jag läst den här boken av Anna Ehring. Och jag gillar den. Gillar jag alla böcker jag läser? Ja man kan ju undra för jag gillar många. Men hon skrev serien om Nisse som jag läste första i och älskade. Och den här älskar jag inte, men gillar. Om Maria som bor med sin syster och mamma och pappa. Dom ska separera och Maria får bo hos sin mamma och bara träffa pappa ibland. Och så säger mamma att dom ska flytta till Göteborg, men det vill absolut inte Maria. Hur ska hon då kunna träffa pappa? Vissa detaljer funderade jag på och så visade det sig att den utspelar sig ungefär på 70-talet, eller i början på 80-talet. Jag har aldrig läst en bok skriven nu som utspelar sig då, när jag växte upp. Det var så fint att läsa en bok om då, genom ett barns tankar. 

Maria känner sig inte så där gullig som alla tycker att lillasyster är utan klumpig och lite tokig. Hon lär känna en flicka på dagis som hon blir kompis med, men som är helt olik henne själv. Det var också en fin äkta skildring av vänskap och hur komplicerad den kan vara. Jag tycker om och känner igen mig när Maria är med mamma hos morfar och dom ser dans på TV och morfar byter kanal utan att fråga. Maria blir ledsen och morfar förstår inte varför. Mamma säger att hon tittade ju. Bara en detalj i boken som kändes så äkta. 

En invändning är att jag tycker att Maria känns äldre än dom 6 år som hon ska vara. Men om man inte låtsas om det så är den en toppenbok att läsa högt för lågstadiebarn. 

Vi har gjort söder

Nu är dom fria igen. Fyraåringar är inte särskilt fria på söder. Smala trottoarer, bilar, cyklar och människor överallt. Jättemysigt, men inte jätte enkelt med en busig fyraåring som springer iväg och helt saknar förstånd i trafiken. Mer än en gång idag har vi varit livrädda. En lekpark blev räddningen. Barnen har shoppat, utom Ernst som har shoppingfobi säger han. Imorgon håller vi oss i Sollentuna och badar och kanske träffar min brorsas familj fast han jobbar. Lite grann längtar jag hem, men det är bara för att jag är en så tråkig person som tror att allt är lättare hemma. Jag vet att miljöombyten gör gott. Oftast iallafall. Vi träffade mina föräldrar i Uppsala igår. Och Gröna lund gjorde vi första dagen. Majken och Ester gillade karusellerna och särskilt den enklaste med hästar, grisar och giraffer som bara åker runt, runt. Fyra gånger åkte dom den. Karusellen som Ester kallade den. Nu vill jag åka karusellen, sa hon och då förstod vi vilken hon menade.

Undret av Palacio

Den handlar om en pojke som är född med ett väldigt missbildat ansikte. Han har aldrig gått i skolan utan hemundervisats p.g.a att han opererats så många gånger och för att hans föräldrar velat skydda honom. Men nu har dom bestämt sig för att han ska börja skolan. Han både vill och vill inte. Man får följa honom det här första året genom honom, men också genom hans storasyster, hans klasskompis, hans storasysters kompis och kanske genom någon fler person. Det är en väldigt både sorgsen och lycklig bok. Kanske blir det väl så rosenskimrande på slutet, men jag köper det för jag tyckte så mycket om boken. Så mycket. Vill att alla mellanstadiebarn läser. Och andra som vill läsa en fin bok. Så fina människor. Även om det förekommer mobbing så är det inte den som stannar kvar hos en efteråt. Utan den där kärleken.

På väg

Vi ska på semester i flera dagar. För mig är det alltid dubbla känslor. Jag kommer att sova dåligt och inte kunna gå på toa. Nu blev jag väldigt privat, men det är ju helt sant. Inget att hymla om. Gud vad min mage och mitt psyke sitter ihop. Men ändå blir det skönt med miljöombyte. Eftersom jag har ett märkligt sätt att förbereda mig inför resor så blev förrådet städat inför den här resan. Jag vill göra allt från grunden och det innebär ju att jag inte hinner med att packa och sånt. Men vilket fint förråd vi har nu. Jag har sorterat och parat ihop mössor och vantar. Sen har jag kastat en massa udda sådana. Jag har också sparat ett antal utan kompis där jag fortfarande hoppas på att kompisen ska bli funnen. Jag har tvättat vinterkläder dom sista dagarna också, för att det ska man ju. Fast allt gör vi lite senare än man borde och så hänger vinterkläderna framme och tjockvantarna och mössorna ligger framme. Men nu så. Packningen är väl lite si och så men oj vad fint vi har i förrådet.

Otis bor hos barnens kompisar. Där har han det jättebra, men vi saknar honom redan. Gullplutten. En av våra katter verkar alltid känna på sig när vi ska åka i väg. Blir extra kelig och social. Nu ska vi bara fixa bilresan. Det är lite småläskigt tycker jag med alla dom har underbara varelserna i bilen som det inte får hända något.