Idag är en ny dag och tröttheten vet inga gränser. Ligger i sängen, men orkade jobba några timmar. Men varför blir jag så här i maj? Det är inte första gången. I natt ska jag lägga mig i tid. Jag bara måste. Nu ligger jag och tittar på mitt sovrum med öppna garderober, men det gör inget för jag städade det igår. Jag bytte lakan och det var så mysigt att gå och lägga sig. Ibland betyder den där omsorgen om vardagen så mycket, men det finns ingen sån insikt i samhället om det. För mig gör det en sån skillnad och jag är nog inte ensam. Att prata med mina barn när de kommer hem från skolan. En till sån där värdefull grej som inte "betyder" nått. Fast det gör det. Den insikten skulle behöva märkas hos de som styr. Vi får en lite bättre värld om vi har lite mer tid för varandra och för att byta lakan. Det lilla gör det lite bättre även i det större livet.
4 kommentarer:
Och härligt inspirerande färger igen!
Och du har så rätt. Jag undrar faktiskt varje dag hur det är möjligt att ha fler än två barn om man ska jobba samtidigt.
Det är antagligen inte särskilt möjligt.
Idag sa barnens lärarinna nånting så fint och klokt:
Hon sa att dom som sysslar med extremsport borde besöka en storfamilj nångång.. Ha ha! Det är extrem sport på avancerad nivå.
Skönt att ligga och vila lite! Och visst är det härligt att lägga sig i rena lakan! Särskilt nu när man kanske torkat de rena ute och kan gosa ner sig i sommardoften! Tänker som du om det där med omsorgen om vardagen...det är fint och värdefullt att kunna ge sig själv, barnen och hemmet det...Och jag håller med dig så om att de som styr borde fatta hur viktigt det är. Fundamentet för allt det andra och det enda som egentligen betyder något i det långa loppet - själva anledningen till att vi är här på något sätt!
Hej
Ja det är så synd att detta kommit bort. Att det tar tid att ta hand om hem och barn är inget som man pratar om för det blir obekvämt. Obekvämt att prata om att vi kanske borde vara hemma mer med barnen för det krockar helt med det alla säger att vi borde jobba heltid. Men jag önskar inget hellre än att vi ska backa, börja om och göra lite mer rätt. Ge tid till barn och familj.
Å tack Minna. Blir alldeles glad av dina ord. Och den där lärarinnan, vilken klokskap.
Skicka en kommentar