Heltid

Jag är verkligen gravid på heltid fast jag jobbar halvtid. Den här veckan har jag hunnit med specialistmödravård, barnmorska och glukosbelastning i två timmar på ett labb i morse. Utan frukost, måste bara tillägga det, eftersom jag dyrkar min frukost. Min havregrynsgröt, mitt kaffe och mina mackor gör mig helt salig. Behöver aldrig ens varieras som all annan mat för det är alltid lika gott. Och så ska jag på nya besök varje vecka och så har jag en tarmsjukdom som måste undersökas mitt i allt detta. Och oron växer för mig som är helt hypokondrisk och rädd för det mesta. Måtte det inte vara något farligt. Eller jag vet vad jag har, men är ändå rädd för att det leder till något värre. Det var andra tider att vara en gravid frisk 25-åring som väntade ett barn. Men samtidigt tycker jag väl egentligen mycket mer om mig själv nu. Jag får ta det goda med det onda. Helt enkelt.

Fel, fel, fel

Jag tänkte häromdagen att det kanske är fel att jag är sjukskriven och bara jobbar halvtid. Jag är ju ganska pigg och stark. Inte borde jag väl gå hemma en dag i veckan och dra benen efter mig.

Fel, fel, fel, det behöver jag visst. Igår jobbade jag mina 5 timmar med för lite personal på jobbet och därför mer jobb, sedan barnmorskebesök 15.30, sedan hem och kasta ihop broccolisoppan som jag hade hunnit påbörja lite på morgonen, sedan fiol 17.20 med tvillingarna och samtidigt, i en annan del av staden, ridning för dottern tillsammans med pappan och sedan alla hemma igen. Min man somnade i en fåtölj och jag skulle bara vila lite bredvid katten och nickade till. Och sedan sagoläsning och dusch och lite tjat och kvällsfika och äntligen i säng och läsa min tvillingbok.

Och på morgonen var jag helt bensvag, som tidigare i graviditeten, och låg på soffan länge. Jag har inte dåligt samvete längre för att jag är hemma idag. Ville bara säga det.

Och så hade mitt hb krupit upp lite och det har faktiskt känts i kroppen på sista tiden. Jag har lyckats vara vaken efter 22 ibland eller ganska ofta.

och

igår gjorde vi ett nytt ultraljud och nu kommer dom att dugga tätt, nästa blir redan om knappt tre veckor. Dom verkade må jätte bra i magen än så länge. Och vi pratade lite förlossning och det kändes lite bättre. Och en av dom var ganska så stor och vägde redan knappt 1400 och den andra lite mindre, knappt 1200.

Och i natt låg min nioåring skavfötters med mig, det gör hon i och för sig nästan jämt, men min nattsömn är bara så där nu för tiden så jag vaknar lätt och det gjorde jag i natt. Sparka inte, sa jag och hon fick ett utbrott och sprang upp, smällde i dörrer och bankade i väggen. Hon har väldigt mycket temperament även på dagen och på natten och morgonen är det 10 gånger värre. Jag var vaken, hon var vaken och min man var vaken. Vi får se hur mosiga vi är i dag.

Och min man ska på anställningsintervju och kanske p.g.a. natten eller av nervositet satte han jeansen ut och in och det var nog första gången.

Och nu börjar jag snart...

Äsch

nu satte jag mig här igen, för att betala räkningar i och för sig, men det är så lätt att bli kvar ett tag.

Halvtid

Jag ska ju jobba halvtid nu, men har inte riktigt hunnit känna hur det känns eftersom jag har haft ett långt jullov. Men den här dagen börjar jag först framåt tre på jobbet. Det känns som oändligt många timmar dit. Och när jag tittar in i nioåringens rum så ser jag att det behöver städas på allvar. Det är helt upp och ner och hon fixar det inte själv. Men så går timmarna så fort och plötsligt så måste jag i väg. Men min ambition idag är att promenera, vila och plocka. I den ordningen.

Sura föräldrar

Igår hade våra barn två sura, griniga föräldrar. Dom sover för lite och en gillar inte mörker och november, december och januari så värst och den andra är gravid och lite små knepig. Men vi kom igen idag. Tror jag i alla fall.

Vi har varit på badhuset med våra tre barn som gillar det och den fjärde har åkt slalom i backen inte så långt hemifrån och har haft hur kul som helst. Kommentar jag fick på badhuset var: Det var en rejäl kagge, det där. Mannen som yttrade orden satt ungefär 10 meter bort och tyckte att han var vitsig. Jag gav honom onda ögat.

Säg aldrig något om en gravid kvinnas kropp, lova det. Och om du ändå vill säga något så säg något fint och använd aldrig ordet rejäl eller kagge.

Kärlek

Nej

vill inte gå och lägga mig, kliva upp och gå till jobbet. I 15 dagar har jag varit ledig och det har gått hur fort som helst och det måste ha med åldern att göra.

Löfte

Jag hade lovat mig själv att aldrig gå in på Aftonbladet eller Expressen på nätet för det är ju bara skit, lite som ett nyårslöfte. Finns liksom ingen anledning att fylla huvudet med det som står där. Men vad gör jag? Utan att tänka går jag in där och läser skvaller.

Men nu finns löftet i skrift så nu följer jag det. Sista dagen på jullovet med busiga barn sedan en lagom lång tvådagarsarbetsvecka. Det blev ett långt ord, för långt skulle jag tro, men annars pratar ju folk mest om särskrivningar så jag kanske ska börja förlänga ord istället.

Igår grinade jag i flera timmar och jag vet inte varför. Allt sånt här hade jag glömt att jag höll på med när jag var gravid. Det är som att vara ömtålig som glas eller en växt med svaga rötter. Minsta lilla och jag går söner eller faller. Vill bli lite stark nu och självständig.

Sovit mig trött

Så trött och smådeppig idag. Känner mig elefantstor och orörlig. Såg en dålig dokumentär på TV 4 om barnfetma igår och identifierade mig plötsligt med pojken man fick följa. Så stor känner jag mig också och jag längtar faktiskt efter att kunna springa igen. Gnällig är jag idag och tråkig att vara i närheten av. Till och med jag själv är less på mitt eget sällskap.

Om två dagar börjar jag jobba igen och jag känner mig orolig för att inte orka. Halvtid ska jag jobba nu ett tag framöver. Alla böcker om tvillingar är gamla och det som står där stämmer ofta inte alls idag. Bland annat avsnitten om sjukskrivningar som i princip verkar ha varit obligatoriska från vecka 22 eller liknande. Man skulle vila tre timmar om dagen och ofta bli inlagd på sjukhus en massa veckor. En del är jag lättad över att det inte är så längre, men andra jag vet inte. Ibland ska man orka lite väl mycket idag. Gud vad jag gnäller. Jag har vaknat trött idag.

Bio

Jag och mina yngsta firade födelsedagen med att se Lassemaja på bio. Dom har läst många av böckerna, men dom är ju inte alls så läskiga som filmen. Min son blev riktigt rädd och tyckte att vi skulle gå när det var ungefär 10 minuter kvar. Men vi härdade ut och det blev ju bra på slutet.

Förresten var min mage i vägen på bion, dom har byggt för trånga rader. Jag kanske måste sitta längst fram i fortsättningen.

Firat

Vi har firat våra två nyblivna sjuåringar idag. Fem vaknade jag för jag trodde att det var morgon och att jag måste gå upp för att hinna. Jag hade nämligen hört min man gå upp en stund tidigare. men det visade sig att klockan bara var fem och han hade bara gått upp för att släppa ut katten. Han och katterna har något slags jobbigt samarbete på natten som innebär att dom ska släppas ut och ha mat och ibland även släppas in. Mig väcker dom aldrig så när han är bortrest så sover dom hela nätterna utan problem. Visst är katter smarta?

Mina sjuåringar blev så nöjda och glada och fikade glatt Pavlovatårta klockan sju på morgonen. Själv är jag typ jätte trött nu och min man jobbar. När ska jag smyga iväg och vila idag undrar jag.

Kalas har vi haft så det som återstår av firande är bio i eftermiddag och lasagne till middag.

Om godis

Det är så skönt för snart är alla kakor, knäck och chokladaskar slut och då kan man tänka på något annat ett tag. Just nu vet jag att det ligger en sista Paradisask i matkällaren, den går inte bara att glömma bort. Barnen glömmer inte heller. Sådan mor, sådana barn.

Och däremellan äter vi linssoppa, faktiskt.

Rädd

Nu har vi haft besök i fem dagar av mina föräldrar och jag har lagat mat i massor. Två extra vuxna och plötsligt blir det så mycket extra matlagning. Konstigt.

Jag läste en sån där gravidbok i går och läste om både förlossningar och kejsarsnitt och insåg att jag inte vill göra något av det. Vill bara ha två levande barn i min famn när dom är lagom stora. Att något ska hända någon av dom någonting gör mig helt livrädd. Hur ska jag lösa det där. Läkaren frågade om jag vill samtala med någon, men det vill jag inte heller. Jag har fött alla mina barn helt vanligt, men efter tvillingarna så blev jag nog lite rädd och ändå gick det bra. Men mina egna värkar fungerade inte för livmodern var för stor för att dra ihop sig så jag fick dropp för att
få igång värkarbetet ordentligt och då gick det från 0 till 100. Jag hade inte sovit någonting på hela natten när förlossningen startade. När min dotter föddes lade sig min son på tvären i magen för det blev ju plötsligt så gott om plats. Han vägde drygt 3800 och var svår att vända och mina krafter var helt slut. Han kom ut tillslut på något underligt vis med hjälp av en sugklocka.

Men att föda tvillingar en gång till hur ska jag våga det? Hjälp jag är rädd.

Nyårsdag

Jag var uppe till tolv igår, till och med till ett, men sista timmarna var ren plåga. Tillslut var hela huset mörkt och jag gick på toa för hundrade gången eftersom jag är kissnödig hela tiden. Jag satt ensam i mörkret på toan och det var vackert med bara lite ljust sken genom fönstret och jag tänkte att egentligen är jag en ensamvarg. Så började jag fnissa för jag ska ju ha två barn till och vi är redan 6 stycken i familjen + två stora katter och fyra pyttesmå. Ensamvarg för jag vara någon annan gång.

Jag var nog helt enkelt jätte trött. Men nu är jag och yngsta dottern uppe sedan någon timme tillbaka och min man började jobba vid nio och har jour till sju i kväll. Det kommer att bli en lång, trött dag idag, med minimalt med matlagning hoppas jag efter gårdagens rejäla måltid.