Jag tänkte häromdagen att det kanske är fel att jag är sjukskriven och bara jobbar halvtid. Jag är ju ganska pigg och stark. Inte borde jag väl gå hemma en dag i veckan och dra benen efter mig.
Fel, fel, fel, det behöver jag visst. Igår jobbade jag mina 5 timmar med för lite personal på jobbet och därför mer jobb, sedan barnmorskebesök 15.30, sedan hem och kasta ihop broccolisoppan som jag hade hunnit påbörja lite på morgonen, sedan fiol 17.20 med tvillingarna och samtidigt, i en annan del av staden, ridning för dottern tillsammans med pappan och sedan alla hemma igen. Min man somnade i en fåtölj och jag skulle bara vila lite bredvid katten och nickade till. Och sedan sagoläsning och dusch och lite tjat och kvällsfika och äntligen i säng och läsa min tvillingbok.
Och på morgonen var jag helt bensvag, som tidigare i graviditeten, och låg på soffan länge. Jag har inte dåligt samvete längre för att jag är hemma idag. Ville bara säga det.
Och så hade mitt hb krupit upp lite och det har faktiskt känts i kroppen på sista tiden. Jag har lyckats vara vaken efter 22 ibland eller ganska ofta.
4 kommentarer:
När jag väntade A så fick jag ju problem med foglossning så att jag knappt kunde gå i typ vecka 28. Blev ju sjukskriven på heltid och var hemma. Vissa dagar så var jag ju bättre och fick dåligt samvete över att vara sjukskriven, men hade jag jobbat så hade jag ju förmodligen blivit sålig igen. Var väl bättre för att jag vilade. Men alltid så är det för lätt att få dåligt samvete. Man är väl plikttrogen...
Ha en bra dag!
dålig skulle det stå
Helt rätt - ha inte dåligt samvete! Vi är alldeles för dåliga på att tänka på oss själva när vi behöver det!
"Ensamvarg får jag vara någon annan gång" skrev du nånstans längre ner och jag fnissade... Jag med! Fast att vara själv en sväng vore ju härligt. Jag förstår att du känner dig orolig inför förlossningen. Jag hoppas så att du blir lyssnad på och får allt stöd du behöver. Vilka jättefina barn du har i kärlekshjärtat! Ta alla stunder du kan till att vila. Det behöver du och dina små i magen. Jag är här och läser ikapp då och då men har varit dålig på att visa mig. Nu skickar jag i alla fall en Kram!
Skicka en kommentar